Vi tog bussen till Dalköpinge med byte i Trelleborg, steg av vid kyrkan och började gå till en annan kyrka, den i Fru Alstad. Denna vandring går delvis samma väg som pilgrimsvandrarna (bl. a. jag själv) vandrade år 2009. Alla pilgrimsleder i Skåne skulle då knytas samman i Lund. Vår grupp gick från Trelleborg och vandrade förbi Fru Alstad, med övernattning i Bosjökloster, Genarp och Dalby, hela 80 kilometer på 4 dagar.

Nu går jag här igen med äventyrsvandrarna nästan på dagen 6 år senare med samma prunkande gula rapsfält runt omkring oss. Stigningen över Dalköpingeån var den enda backen på hela dagen. På toppen stannade vi och betraktade den fina grönskan kring ån.

På den nästintill otrafikerade vägen tog vi oss till Fjärdingslöv. Där finns en gård med ekonomibyggnader som man inrett till bostadsrätter. Uppe på en balkong tittade en man på oss 19 damer. Erica, djurvännen, frågade honom om han sett den halta geten i deras trädgård. Annars anmäler jag den, sa hon. Han stängde dörren.

Så kom vi till den smala vägen som leder till V Virestad. Där berättade jag först nu om pilgrimsvandringen jag gjorde 2009. ”Här gick vi i tystnad”, sa jag. ”Det kan vi väl göra nu också”, sa någon. Sagt och gjort. Tystare har det aldrig varit i vår äventyrliga pratsugna grupp.

En hel kilometer varade det. Då kom vi till ån och den stora stenen som kyrkoherden Gustav Centervall i Trelleborg lät lägga dit i samband med pilgrimsvandringen i Lunds stift 2009. Han frågade ägaren till Fjärdingslövsgården om han hade en stor sten på sina ägor. Javisst, han hade två. Nästa gång Centervall kom till ån låg det två stora stenar där, säkert flyttblock från istiden.

Majlis Persson, en annan präst, lät nita fast ett bibelord på den ena stenen: ”Jesus säger: Följ med mig bort till en öde trakt …  så att ni kan vila er lite.” Bokstav för bokstav. Till och med på engelska på en särskild liten skylt.

Här vilade vi alltså en stund och fikade och njöt i vårsolen. Det kändes faktiskt extra fint här. Kanske var det stenen, kanske den omgivande energiskogen som gav oss en känsla av goda energier.

Vidare på den smala vägen till V Virestad gick vi nu glatt samspråkande som vanligt, fyllda av ny energi. Framme i byn gick vi och beundrade de välskötta husen och trädgårdarna. Några passade på att köpa plantor vid en vägbutik där man lade pengar i en burk. Kronärtskockan fick jag av utrymmesskäl lämna kvar.

Efter många kilometer och vackra scenerier kom vi fram till Fru Alstad. I kyrkan mötte kyrkvaktmästaren oss. Hon berättade många intressanta historier. Vi sög i oss allt och tog många fina bilder av pilgrimsbilderna på kyrkans väggar.

Under medeltiden kom vandrare liksom vi hit till källan vid Vår Fru Marias kyrka i Östra Alestad by. De kom för att bli helade och hjälpta av Maria och Johannes döparen. På kyrkans pelare har pilgrimerna ristat in sina bomärken. De tänkte att en del av dem fanns kvar på den heliga platsen fast de själva vandrat vidare (fritt citerat från en skylt vid kyrkan).

När det var dags att gå till bussen hastade vi dit på kvicka vandrarben. Bussturen till Trelleborg och Höllviken var inte så snabb som jag hade planerat. Bussen från Fru Alstad blev nämligen starkt försenad på vägen så vi fick vänta på nästa Höllvikenbuss i Trelleborg. Idag när det var torgdag var det inte någon större besvikelse. Glass, blommor, fisk och ost inhandlades. Sen blev det fest hemma i stugorna.