Baltiska utställningen i Malmö för 100 år sedan firas hela sommaren 2014. Vi anslöt oss till firandet idag. Vår grupp på hela 25 personer tågade från Södervärn till Pildammsparkens entré i hörnet av Pildammsvägen och Carl Gustafs väg. Den vackra entrén byggdes när man firade 75-årsjubileum.

Vi vandrade nu mot vattentornet.

Där avslöjade jag att jag kommit att intressera mig mest för Malmös vattenförsörjning under läsningen av de fantastiskt fina och påkostade böckerna om 100-årsjubileet

De heter "Malmö 1914 - en stad inför språnget till det moderna" och "Pildammsparken 1914-2014" och ser ut så här.

Att skriva om Baltiska utställningen vågar jag mig inte på för det finns nästan oändligt mycket material. Jag hänvisar i stället till flitig läsning i ovanstående böcker. En märklig omständighet vill jag ändå nämna. Av de fyra utställande baltiska länderna, Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland, utbröt krig mellan två av dem. Dessa utställare reste hem hals över huvud. Ryssarna lämnade kvar konstverk som de först ställde krav på att få skickade till staten, vilket Sverige vägrade. De borde skickas till de rättmätiga ägarna. Ryssland hade ju under tiden blivit Sovjetunionen. Först nyligen fick Malmö Konstmuseum krav från ett barnbarn till konstnären till två av konstverken. Kravet avvisades. Museet lär har köpt det ena och fått det andra som gåva. Intressant!

Här kommer i stället de fantastiska bilderna av vattnet i Pildammsparken. Pildammsparken i slutet av april är hänförande. ”Pildammsparken är ett mästerverk, ett av de få stora verken inom trädgårdskonsten i Skandinavien.” Så sa den danske professorn i byggnadskonst, Steen Eiler Rasmussen. Han var född 1898, så han kan kanske ha sagt det på 1950-talet. Stora ord!

Efter en spännande upptäcktsfärd i parken gav vi oss ut på gator och övergångsställen. Ända till Gamla Väster gick vi. Först passerade vi minnesstenen efter den bomb som kreverade här den 3 oktober 1940. Sedan korsade vi gamla begravningsplatsen på jakt efter en annan historisk händelse, koleraepidemin i Malmö 1850. Tre läkare blev smittade och dog liksom många många Malmöbor.

”Kolera var ända fram i modern tid ett gissel för städerna. Trångboddhet, dålig hygien och okunskap om hur sjukdomen uppkom gjorde den svår att få bukt med. Det var ofta när avloppsvatten, genom slarv eller översvämning, kom i kontakt med dricksvattnet som befolkningen fick i sig kolerabakterien. Malmös dåtida vattenförsörjning var nog över standard. Från Pildammarnas vattenreservoar gick vattnet i rör bestående av ihåliga ekstammar, hela vägen till brunnen på Stortorget. Härifrån fick de stora gårdarna sitt vatten. Övriga hushåll fick hämta vatten direkt från brunnen eller från egna grävda brunnar. Då kolerabakterien tagit sig in i vattensystemet, fick folk diaréer. Vid långvarig sjukdom torkade kroppen helt enkelt ut och många människor dog.” (idstories.se)

På Lilla Torg var matställena redan förberedda för uteservering. Tulpanerna blommade.

Det gjorde även de nya träden, planterade för blott/blått(!) 4 år sedan. ”Det är kejsarträd”, konstaterade Marianne. De håller sig säkert i skinnet i Malmö, som är deras nordligaste växtzon. I USA är de svartlistade för att de sprider sig så aggressivt.

Nästa mål var nu Surf Shack Smash Burgers. Här var det beställt 25 smashburgare av modernaste snitt. 11.15 anlände vi före den stora rushen till detta nyöppnade populära matställe. Vi trakterades en härlig måltid av Bertil Arvebro, som vi redan bekantade oss med förra sommaren när vi hade fest i fiskeläget på Surfhyddan i Kämpinge.

Han berättade stolt att pommesen var handskuren, köttet nymalt av högrev och brödet dagsfärskt.

Sedan blev det uppbrott. Somliga ville åka hem och andra gå till St Petri kyrka och lyssna på musik. Var och en fick naturligtvis göra som hon ville efter denna härliga Malmövandring i vårens första månad.

Lyssna på Baltirullan, sången som sjöngs vid en revy 1915, som handlar om Skurupsbondens besök på Baltiska utställningen:

http://www.youtube.com/watch?v=THpzEaOYy7k