Det är lika bra att jag börjar med "Skälavandringen", annars tror alla att jag inte kan stava. Vi hade precis sett skälstenen som är belägen norr om banvallen i närheten av Ljungskogens livs. Skälsten är lika med gränssten. Vägskäl är som vi vet en plats där vägen förgrenar sig. En skälsten står vid en ägogräns. Jag kastade ut en fråga bland deltagarna. "Vad ska vi kalla denna vandring?" Skälavandring, kom det blixtsnabbt från Lena. Jag återkommer senare till stenen.

Vi steg av bussen vid Skanörs centrum och träffade vandrarna som är bosatta där. De ledde oss in i den vackra stadsparken på slingrande stigar. Denna vandring var en improvisation liksom flera andra i dessa ovädrens tid. Bättre att gå i skogen än på stranden när det ska blåsa starka vindar. Hellre än att ställa in vandringen förstås.

Vi såg vindens framfart under veckan som gått, rotvältor och avsågade stammar från träd som fallit över stigarna.

På banvallen gick vi i medvind i riktning mot Höllviken. Var fanns historien som jag vill ska prägla årets vandringar? Strunt samma, det fanns massor av nutida upplevelser som alltid på våren. Kastanjen hade enorma knoppar. Vitsipporna små vita blommor. Porsen och sälgen slog ut sina dekorativa blomknoppar.

Var skulle vi hitta ett fikaställe? I vindskyddet förstås, det som Friluftsfrämjandet en gång byggde, som blev nedbränt och uppbyggt igen av kommunen. Det fyller en viktig funktion för friluftsliv för barngrupper och seniorer som för oss idag. Vid eldstaden var det någon som saknade elden och korven också kanske. Vi tar itu med det nästa gång!

Andra vårblommor vi njöt av idag var den röda tusenskönan, vårblommande ljungen och storblommande magnolian. När vi passerade tallen som tidigare hade hyst det magnifika getingboet, såg vi att det var borta. Frågorna haglade, var det borttaget av någon? Av vem? Var det för att det var farliga getingar? Suck! Vi får nog aldrig svar på våra frågor.

Så kom vi till skälstenen. (Äntligen lite historia!) Den står på ängen norr om banvallen, nyligen renoverad av Calluna. Texten på den lyder: "Anno 1781 den 28 juni Lilla Hammar". Jag citerar fritt ur Callunas tidskrift: “År 1781 sattes det upp fyra gränsstenar längs den så kallade “Skälrännan” på Ljungen. Den stora ljungheden  låg länge oskiftad, användes som betesmark och torvtäkt. I Skanör ansåg man att hela ljungmarken tillhörde städerna, medan den allmänna meningen i Stora och Lilla Hammar, Räng och Kämpinge var att en stor bit tillhörde dessa byar. Byarna stämde städerna inför Skytts härads ting i Klörup. Det beslutades att man skulle gå ut och visa varandra var man ansåg att de uråldriga gränserna gick. Domstolens utslag blev att gränsen skulle gå mitt över Ljungen varpå det sattes upp 4 gränsstenar längs nuvarande Bergs väg.”

Snart var vi framme vid Höllviken C där apostlahästarna och cyklarna användes för hemfärd.