Från forntiden eller förhistorien finns inte några skriftliga källor som kan berätta om vad som hänt. Det är stenåldern, bronsåldern och järnåldern i våra trakter. Idag ska vi vandra för att uppleva några spektakulära förhistoriska minnesmärken och se om vi kan fantisera lite om vad människor på den tiden hade för sig.

Det blev många intressanta diskussioner minsann! Det började vid den imponerande Schaggarps stenkammargrav. Älvkvarnar vad är det? Varför finns det skålgropar i stenarna? Vad har de att berätta om livet på stenåldern? Ja, något svar ger jag inte här. Sätt igång att fundera själv!

Vi kom till den fyrlängade gården Axatorp som flyttades hit från Hammarlöv under enskiftet 1808. Det är visserligen inte under förhistorisk tid men känns väldigt avlägset ändå. Gårdarna flyttades ut ur byarna sten för sten för att åkrarna skulle bli sammanhängande och lättare kunna odlas. Innan var de splittrade i smala remsor genom generationer av arvsskiften. Vi hade fått tillåtelse av ägaren att kika in på gårdsplanen. Det tackar vi för. Alla är så vänliga när vi hör oss för.

Vid Bokenäs gård liggen en ovanligt stor gravhög från bronsåldern. Den är liksom alla sådana högar placerad på en höjd i landskapet. Ritar man in alla sådana fornminnen på en karta över Söderslätt blir den alldeles prickig. Spana gärna efter bronsåldershögar när ni är ute på slätten och begrunda forntida anfäders liv!

Trappan upp till minneslunden erbjöd en ovanligt fridfull fikaplats. Bårkapellet är en vacker byggnad. I Hammarlöv finns ett aktivt byalag. Man ordnar valborgsmässobål, midsommarfest och loppis på ängen norr om kyrkan. Loppiset är välbesökt lördagen efter midsommar kl 10-14.

Snart var vi framme vid bron över Albäcksån. Där såg vi långt borta en grön prick som närmade sig. Det var en man från Naturvårdsingenjörerna AB i ljusgröna arbetskläder som mätte och antecknade.

Jag fann en länk där man kan läsa mer om detta: http://www.smhi.se/forskning/vatmarker-ett-vapen-mot-overgodning-1.8889.

Vi följde Albäcksån en bit. Här gick den nästan spikrakt först söderut sedan västerut. Snart kom vi till Tågarp, en liten by med tre gårdar inbäddade i lummighet, fast utan löv förstås. Här passerade vi ån ännu en gång. Snödropparna lyste vitt bland vissnande löv.

Målet var Tågarpsvägens busshållplats vid Tommarpsvägen. Vi kom i god tid så vi passade på att titta in på Terdéns plantskola. Den var för tillfället stängd men vi hälsades välkomna en annan gång. Vi tycks ha vänner överallt.