Österlen nästa. Det är bäst att förklara rubriken redan i början av berättelsen. Ulla, som varit med nästan från allra första början, flyttar snart med sin man till Brantevik på Österlen. Hon kan inte deltaga lika flitigt som hittills (131 gånger), ja, förstås egentligen inte alls. Bara ibland, sa hon. Men vi andra kan kanske besöka hennes trakter och vandra där, redan i sommar hoppas vi. Det är ett löfte!

Först tog vi bussen till V Ingelstad, med övergång i Vellinge. Vi råkade ut för en missräkning, när vi upptäckte att chauffören ville att vi skulle åka ända till Malmö Södervärn och byta buss där. Naturligtvis tog han också betalt för den längre resan, nästan exakt dubbelt så mycket. Genom ett krångligt längre förfarande med Skånetrafiken fick vi tillbaka pengarna. Nästa gång är vi noga med att tala om var vi ska byta buss.

I V Ingelstad såg vi den vita kyrkan som ursprungligen är från 1100-talet och som får vara dagens historiska sevärdhet. Vi drog oss till minnes den gången vi råkade träffa på kyrkvaktmästaren Ingrid Brodde som visade in oss i kyrkan och till och med ner i kryptan. Den var under vandringen nr 10 år 2006, som var vår allra första gökottevandring. Sedan dess har vi gjort åtskilliga sådana tidiga vandringar på olika ställen.

På kända vägar gick vi till Arrie där vi fikade på samma ställe som några gånger tidigare. Spannmål står det på huset, som tidigare var Bengtssons lanthandel. Arrie blommade upp när kontinentalbanan öppnar för tågtrafik mellan Malmö och Trelleborg år 1898. Arrie får en station och folk flyttar hit. Sedan flera år har konstrundan i påsktider utställare i lokalerna och lanthandeln blir café. Men redan denna novemberdag var det ett alldeles speciellt café här, ett Äventyrscafé!

Färden gick vidare på Möllegårdsvägen, varifrån vi vek in på en smal markväg. Där ledde jag in gruppen på en väg till vänster som inte var den som jag provvandrat några dagar tidigare. Jag är glad att vi gick fel för nu upptäckte vi en intressant formation i naturen som vi gissade var en liten ås från istiden. I slutet av åsen fanns en mindre bebyggelse och vägen tog slut där. Vi gick tillbaka längs åsen och kom in på rätt väg. Som det kan bli!

Glostorpsvägen hette nästa väg som ledde oss rakt in i Tygelsjö. På välkända Björns café länsade vi hyllorna på danskt rugbrød. Bussen kom enligt tidtabellen.