Vi startade kl 9 vid biblioteket i Höllviken och gick genom Rotundaparken på stigen till Rälsvägen, alltså på den gamla järnvägen. Vid Q8-rondellen gick vi mot Toppen (en av årets höjdpunkter?) och tog till höger vid Kronodalsgården.

Vid Stora Hammars kyrka gick vi genom grinden och stannade åter till vid den bibliska trädgården. Sedan vi var där senast hade jag besökt Susann Persson som anlade trädgården 1996. Hon har nu blivit missionsassistent i församlingen och sa till mig att hon i denna egenskap ville se oss på ett besök. Eftersom vi är ute efter kommunens höjdpunkter föreslog hon att ta oss med upp i kyrktornet. Vad sägs om det? En alldeles ny bok har församlingen givit ut som beskriver trädgården och tankar inför de olika växterna. Den köpte jag förstås.

Barbro berättade om nya rön beträffande övervikt. Det är inte lika många som dör i förtid som är lätt överviktiga som de som är magra. Den farliga fetman sitter runt organen i buken. Därför ska man mäta bukens höjd över golvet när man ligger ner. Lägg en lätt bräda vågrätt över magen i höjd med naveln. Mät höjden (en höjdpunkt igen!!) över golvet. För kvinnor får den vara högst 20 cm och för män 22 cm. Ja, det var sånt vi pratade om. Viktigt att veta!

På cykelvägen gick vi till Kungstorp och då menar jag busshållplatsen med det namnet. Därifrån vek vi in på Långeväg som leder till majsbondens gård som vi besökte hösten 2011. Han heter Sven Ingvar Olsson, men idag stannade vi bara vid vägen och resonerade om majs och pumpor, som han också odlar. Alla deltagarna fick ta några pumpafrön från min 12-kilospumpa för att förodla och sätta ut i trädgården när det är frostfritt. Du som inte var med idag kan få frön av mig.

Det är kul att se dessa gigantiska växter breda ut sig i gräsmattan och blomma med stora gula blommor. Tänk då på att de med korta skaft är honor och de med långa är hanar. Honor = pumpor, hanar = inga pumpor. Hanblommorna är ungefär 10 gånger så många som honblommorna. Min största pumpa som fröna kommer ifrån vägde alltså 12 kg. Dess rivna kött ligger nu i frysen till vårens soppluncher. A- och C-vitaminer finns däri, folat (B-vitamin) och kalium. Annars mest vatten.

Så gick vi vidare till huset med gesimser och till åsen som vi kallar Kungstorpsåsen. Till vår besvikelse fann vi hela åsen inhägnad med elstängsel och bebodd av nyfikna hästar av en ras som Erika fick hjälpa oss med att bestämma. Vi ansåg ändå att vi bestigit dagens höjdpunkt med några meter.

Markvägen vi sedan vek in på var lerig i dagsmejan. Tidigare hade vi bedårats av vackra frusna fröställningar. Nu var allt upptinat.

Vi närmade oss väg 100 för att sedan vika av tvärt åt öster längs en å med klibbalar. De var redan bemängda med mogna hängen. Askarna såg groteska ut med kvastar av gamla frön. Pilarna hade pyttesmå vita blomknoppar.

Nu såg vi en mäktig syn. Vi hade uppmärksammats av ett tjugotal rådjur som sprang bort ifrån oss till ett avstånd som de bedömde som säkert. "Här kan inget gevärsskott nå oss", eller ett liknande resonemang hade de väl. För snart stannade de och vi såg genom kikaren att samtliga djur vände huvudena mot oss. "Vad gör dom nu?" tänkte de nog nyfiket.

Vad de inte visste, var att ett av djuren stannat kvar skadat i diket. Vi vågade inte gå nära för att undersöka skadorna för det var ett stort djur och vi kunde inte veta vad det tänkte göra.

En febril telefonverksamhet resulterade i att Ängavallens gård tog på sig att underrätta ägaren till gården där rådjuret befann sig. Enligt telefonsamtal med Jan-Åke Hillarp var det ägarens plikt att avliva djuret. "Är det trafikskadat kan han tillgodogöra sig köttet!" Kan man be om en stek eller liknande, undrade vi?

Framme i Håslöv vid Ängavallens gård kikade vi in i den exklusiva köttaffären och några av oss köpte en alldeles förträfflig leverpastej.

Vidare studerade vi skylten med fakta om klöversnyltroten, som räddats genom Ängavallens fadderskap. Den hade annars utrotats på denna enda plats i Sverige där den iakttagits. Man flyttade helt sonika ytskiktet av den jord där den växte till Ängavallens klöveräng. Motorvägsbygget kunde fortsätta utan avbrott.

En snyltväxt är ofta beroende av en enda växtvärd. I det här fallet klöver. Ängen får inte gödslas eller ogräsbehandlas. Det ekologiska fodret som odlas här passar utmärkt för Ängavallens får och kor. En och annan klöversnyltrot åker nog ner i magen också som krydda på maten. Det är kul för oss äventyrsvandrare att upptäcka sådana här saker som berikar vårt vetande och stimulerar vårt intresse för fortsatta vandringar.

Bussen hem gick från Håslöv via Vellinge ängar utan att vi behövde vänta alltför länge. Hemma kl 13.