Idag började vi med ett besök i vingården Chateau Vaddeau. Kompanjonerna Ronny och Stenolof stod på backen och välkomnade oss. Vi fick ingående information om vinodlingens mystik. Druvor, jord, beskärning, uppbindning, sockerhalt, frostfara, plockning och mycket mycket mer. Det var sååå intressant.

Vi stod bland de 300 vinstockarna dignande av de blåa druvorna rondo, regent och léon millot.

Med verktyget refraktometer mäter man sockerhalten i druvan. Just idag var den 55 öchsle, motsvarande ca 7 % alkoholhalt. När den är 100 är det dags för skörd. Det motsvarar 14 %. Då kallar man ihop ett gäng med vänner och bekanta som hjälper till. Detta måste ske innan frosten kommer.

När jag skriver detta lite senare har jag facit i hand, så nu vet jag att druvorna är skördade fredagen den 18/10 då det blev -2 grader på natten. 4 timmar innan hade man samlat in allt i ladorna. Det är kontakten med Danmarks DMI som möjliggör 4 dagars framförhållning. Öchslegraden var då 87. Det är då tillåtet att tillsätta lite socker för att nå upp till 100 öchsle.

Därefter förekom det trevligt småsnack med många frågor från vetgiriga vandrare under besöket i tvättstugan, numera det kliniskt rena vineriet där jäskärlen står. Många köpte boken "Tjugo skånska vingårdar" som berättar mera om den trevliga Hököpingevingården. På en fråga varför man nu kan odla vin så långt norrut som i Skåne fick vi svaret att det är tack vare klimatförändringen. I Champagnedistriktet är det numera för varmt för de viktiga druvorna. Man hyr in sig på vingårdar i bl a England. Snart kanske även Sverige. Vem vet?

Vi gick vidare genom Hököpinge bruksby och därefter till kyrkbyn. Vi stannade en stund framför Grännja, gården där konstnären Axel Ebbe bodde och var verksam i under hela sitt liv. Han är mästaren bakom Sjöormen i Trelleborg och Solrosen i Malmö och många, många fler storverk. Ebbemuséet i Trelleborg är enastående fint och kanske lite försummat turistmål. Men vi, vi har varit där.

Så stannade vi en stund framför grinden till Italienprofilen Bo Hagströms hus. En stormig och regnig marsdag för flera år sedan möttes vi här av ett dukat bord med solens frukter och makarna bjöd genröst på sin tid och trädgård för fikastunden. Det var ett härligt möte. Men se... en sådan kontakt ska man inte missbruka och springa ner tröskeln för!

En triangelformad gräsmatta vid Lillevägs ände blev vår fikaplats idag. De närliggande bronsåldershögarna som står i vårt besöksprotokoll för höjdpunkter som skall bestigas förblev obestigna. Vingården hade fått den tid som klättringen skulle fått. En annan gång...

Komna till Tygelsjö vek vi av söderut och kom så småningom till godisfabriken som tyvärr inte har öppet på onsdagar. Endast torsdagar och fredagar. Några av oss var verkligen godissugna.

Så var det bara att gå till busshållplatsen nära den trevliga bostadslängan där bruksarbetarna tidigare bodde, numera försedd med en charmig trädgård.