7 stycken fullastade bilar anlände till Mölles hamn. Alla vi kvinnor, män och två pojkar var glada över att regnet nästan upphört. Det var regn med stort R. Avstängda vägar i Helsingborg t.ex. Men nu skulle det vandras!

Efter en kort fika bar det av upp på berget genom den fina sekelskiftesbebyggelsen, ja, det förra sekelskiftet alltså. Självaste tyske kejsaren med hustru gjorde en visit i Mölle 1907. Tyska och danska turister hade sedan länge semestrat här. Skandalerna duggade tätt när tidningarna skrev om gemensamhetsbadet vid Ransvik. Herrar och damer lättklädda tillsammans! Ett syndens näste.

Därav syntes inga spår idag. Vi var klädda i flera lager kläder med regnplagget överst, i fall att... Snart åkte de av. Det var svettigt värre även utan tättslutande plagg. Det bar upp och ner fast mest upp.

Emellanåt stannade vi och njöt av utsikten över Mölle, Öresund och Danmark. Efter 5 km vandring under hela två timmar nådde vi toppen av berget.

Fyrrestaurangen var förberedd på vår ankomst och hade 27 tallrikar utsökt god fisksoppa redo för oss - inomhus som tur var. Precis då kom ett nytt störtregn. Lagom till nästa etapp upp till Kullens Naturum upphörde nederbörden som genom ett trollslag.

Vi hade fått tips om att man kunde skåda tumlare i viken norr om berget. Utrustade med kikare stod vi och tittade ut över det stilla havet. Kanske var det någon som såg den trekantiga fenan skära vattenytan, men helt säker kunde man inte vara. Det gick så fort och inte precis där man fäste blicken. Nåja, tumlare finns det här i varje fall, Nordens valar.

Nu återstod vandringen i skogen på Kullabergs norra sida. Sedan över vägen till skylten med Kullanmannens grav. Vid vår rekognosering lockades vi dit. Andfådda nådde vi stenen med namnet ditmålat. Det var inte värt klättringen, så vi avrådde vandrarna, vilket inte var svårt för strax därnere lockade Ransviks café med öl, kaffe och kakor.

Stärkta efter välbehövlig vila i de trötta benen kändes det härligt att återvända mot Mölle. På vägen dit kunde vi tillfredsställa stenälskarna i vandringsgruppen. Kullaberg är en av Skånes horstar, som innehåller bl.a. en form av diabas som fyndigt kallas kullait. Vi trodde oss hitta några sådana mörkt röda stenar att lägga till stensamlingen. Särskilt roade det våra två yngsta vandrare. Kullens fyr är byggd av sten från berget. Export till Danmark har också skett.

Så var vi tillbaka till hamnen och bilarna. Hemfärden skedde i ett nytt våldsamt regnväder.