Buss 300 tog oss tidigt från Höllviken till Hököpinge. Vi vek in på den lilla vägen bakom de forna arbetarbostäderna och gladdes åt alla fina trädgårdstäppor med dekorativa detaljer.

Platsen är omnämnd i 99 skånska kulturmiljöer utgiven av Länsstyrelsen: "några rader med arbetarbostäder som en uppslagen lärobok om hur ett brukssamhälle såg ut vid sekelskiftet. Den röda rikt utformade tegelarkitekturen håller samman det hela."

Beskrivningen gäller f ö hela Hököpinge bruksby. De övriga Vellingeplatserna som omtalas i skriften är Ljunghusens badhytter och Ängavallens gård.

Inte en enda boende i de ca 5 lägenheterna kikade ut på oss. Inte ens mannen som i fjor gav mig några blomplantor vilka nu (i juni) blommar i min trädgård. Blågull är namnet.

Så anträdde vi den långa asfaltvandringen ut mot ängarna. Jag hade läst på internet fakta om Växa Produkter, lantbruksföretaget som ligger halvvägs till stranden och gjorde mig just beredd att berätta.

Precis då kommer en kvinna gående över gårdsplanen. Det är ägaren själv, Boel Andersson. Vi hojtar på henne och får oss gårdens historia och verksamhet till livs direkt från källan. Vilken tur vi hade och vilken spännande redogörelse vi fick!

Man odlar grönsaker på friland och i växthus, lök, spannmål, dill, persilja, rödbetor, nätmelon, paprika, potatis, allt man behöver. Någon försäljning från gården sker inte. Man har i stället satsat på ett nätverk av grossister som säljer Växas produkter. Följande gårdar som vår grupp besökt hör till nätverket, bl.a. Annedal och Hallongården.

Boel säljer grönsaker på torget i Falsterbo fredagar och lördagar under sommaren. I oktober till december levererar hon varor hem till oss i större delen av Vellinge kommun. Så roligt att vi fick reda på allt detta. Läs mer på http://vaxaprodukter.se/!

Men nu måste vi gå vidare. Vi gick den allra sista biten mot Öresund på en stig som vi inte gått på förut. Ett äppelträd blommade vackert och ersatte körsbärsblomningen på Gessie högar som redan var överstånden. En öppen plats med ett båthus och ett stort ankare var inbjudande för en kaffestund. Ut i vattnet ledde en rank brygga som några av oss vågade klättra ut på. "Inte för många bara! Den håller nog inte för oss alla."

Gessie villastad blev målet för vårt nästa besök. Det bor ca 500 personer i de 153 husen. Byggnation av sommarstugor påbörjades 1954 efter många turer fram och tillbaka. Snart fick man bo här hela året, när avloppsfrågan var löst. Det är ett område med stor gemenskap kring bl a underhåll och midsommarfirande. Man kan läsa den intressanta historien på http://www.gessievillastad.se/om-gessie-villastad/.

Johan Persson kom med traktorn i full karriär när vi redan hade invaderat den obemannade butiken. Hans fru var på annat uppdrag. Vi köpte både sparris och andra godsaker. "Det är dyra saker, jag vet inte om de är värda pengarna", sa Johan. Sparrisen var förstås värd sin vikt i guld, den odlar och plockar han själv. Vi betalade i alla fall och gick till den närbelägna busshållplatsen för att ta 300-bussen till Höllviken.