"Något gammalt och något nytt", skrev jag som rubrik på inbjudan till dagens vandring. Vad jag menade var att "det gamla" var vandringen längs Albäcksån från Skegrie och norrut, som vi gjort tidigare. "Det nya" var besöket i Västra Värlinge. Flera av deltagarna hittade en annan betydelse av uttalandet, som vi kan läsa senare i denna berättelse.

Den nya busslinjen 181 som tar oss snabbt från Höllviken till Trelleborg via Skegrie gör det möjligt för oss att hitta nya spännande vandringar på Söderslätt. Nu hoppade vi av i Skegrie strax efter överfarten av den nybyggda motorvägen.

Halkan och blåsten var två komponenter som inte alls var behagliga idag. Det var tvärtom riktigt obehagligt att gå från den vindpinade nya hållplatsen vid E6:an. Fritt blås om man kan säga så. Ishalka också. Några var utrustade med broddar och stavar, vilket underlättade just deras vandring de 200 meterna till ån, där jag visste att gräskanten skulle erbjuda oss halkfri vandring under cirka två kilometer. Sedan räknade jag med att dagsmejan skulle göra sitt med islagret på vägen.

Albäcksån är numera försedd med en ledsagande "kamrat" i form av en alldeles ny väg som byggts som tillfartsväg till gårdarna längs den nya motorvägen. Det kändes inte alls lika mysigt att följa åkanten idag, som förra gången det begav sig (se vandring 5/2010). En bred och grusig nybyggd väg störde idyllen. Men man får anpassa sig till utvecklingen. Idag var det faktiskt så att flera av vandrarna valde grusvägens släta yta i stället för gräskantens frusna knagglighet.

Väl uppe på landsvägen till Västra Värlinge kunde man hitta isfria plättar att sätta fötterna på. Jag är mycket tacksam för att alla var försiktiga och att inte någon halkade och skadade sig. Tack för det!

De höstplöjda åkrarna bildade ett vackert mönster för fotografens öga. Det är bördiga jordar i dessa trakter. "I dag är 10–15 procent av Skånes bästa åkerjordar borta under asfalt och betong. Minusgrader är en pluspost för jordbruket. De håller aggressiva skadegörare som trivs i varmare klimat i schack. Tjäle återställer och är gynnsam för markstrukturen (passande citat från Den goda jorden ideell förening)."

I Västra Värlinge mötte oss en trevlig syn. Den lilla byn har nyligen berikats med tre nya näringsidkare. Det är ägaren till det gamla mejeriet som här bedriver sin egen verksamhet och även hyr ut butiker till Två systrar och Bengkers möbler. Den första säljer gammalt, prylar av olika slag, den andra säljer nytt, möbler från Kina, allt förpackat i en trevlig inredning. Något gammalt och något nytt alltså, fastän det inte var så jag tänkte från början.

Vi var väntade och butikerna hölls öppna för oss. Öppettiderna är annars under helgerna. Det är allt fler som finner vägen till byn. Vi var överraskade av de modiga entreprenörerna som hittat ett annorlunda sätt att exponera sig.

”Mejeristen” Henrik Ulin öppnade dörrarna för oss kaffesugna vandrare. Hans kunder har en hel arsenal av kaffetyper att välja mellan men vi fick nöja oss med termosvarianten.

De som utnyttjade toaletten kom tillbaka ivrigt berättande om den storslagna upplevelsen i engelsk design. Hans affärside är fastighetstillbehör i klassisk engelsk och svensk design.

”Thomas Crapper var en VVS-ingenjör i artonhundratalets London, och var mannen som uppfann spolmekanismen 1861. Från att ha varit en detalj ingen talade om, slog han upp firman med skyltfönster i London och satte ut sina moderna WC-stolar i skyltfönstret, till många förbipasserandes rodnande förfäran. Succen var ett faktum dock och han tillskrivs ofta epitetet den moderna toalettens fader. Åren gick, konkurrensen kom, och så även krigen. Thomas Crapper & Co Ltd gick i graven. Många år senare (1980-talet) när två herrar köpte en industrifastighet, hittade de gjutformar och dokumentation som vittnade om att detta var den sedan länge nerlagda fabriken. Fascinerade av storyn och den välbevarade historiken öppnade de återigen upp tillverkningen av vad dom (och vi) anser är världens finaste & mest genuina toaletter & handfat. Gjutjärnstankarna blev i aluminium, toa-sitsarna tillverkas av en båtbyggare i massiv ek eller mahogny med 14 lager fernissa, och ingen detalj förbises. Naturligtvis får man den i vilken kulör man vill. Värlinge Gamla Mejeri AB är sedan 2010 nordisk distributör av Thomas Crapper's produkter.”

Hur hade nu väglaget utvecklats i det strålande solskenet? Jo, isbeläggningen var helt borta ända till Skegrie. Den starka vinden i ryggen underlättade vandrandet enormt mycket.

I det centralt belägna Skegrie byggs det flitigt, skola, daghem och villor plus en fin cykelväg till Trelleborg. Bussar tar en snabbt till Trelleborg, Vellinge och Malmö.

Här rivs det också för att få luft och ljus. Känns uttrycket igen kanske (Strindbergscitat)? Skegrie Byalivsaffären finns inte längre. Var handlar alla 1.106 människorna (31.12.2010)?

Det gamla krukmakeriet har nyligen utrymts och inretts till bostad. I vackert gult och rött tegel återuppbyggdes det år 1905, när den tidigare verkstaden efter en olyckshändelse brunnit ner till grunden. Det var höga temperaturer i brännugnarna när krukorna skulle brännas. Sedan drevs verksamheten av familjen Holmgren till ca 1980.

Vi återvände nu till E6:ans busshållplats. Där rådde styv kuling enligt Elsa som talar sjömansspråk med sin man, sjömannen. Hård vind är termen för oss landkrabbor. 14 m/s eller 50 km/tim. Men vi behövde bara vänta en liten stund på bussen som tog oss tillbaka till Höllviken.