I vår nya målsättning att besöka kommunens 12 uddar under våra vandringar i udda veckor detta år 2012 hade turen kommit till Ule nabbe på yttersta södra spetsen av Falsterbonäset. På vissa kartor står det Ule näbbe, i folkmun säger man ibland Nabben. Kärt barn har många namn...

Vi hade glädjen att ha med en gästvandrare från Holland. Hon hade hittat oss genom denna hemsida. Hon arbetar tillfälligt i Sverige och får naturligtvis följa med oss fler gånger under denna tid. Det var roligt att se på vår natur genom hennes begeistrade ögon. Det var flera som berättade för henne om allt vi såg.

Förbi Falsterbovillor av olika storlek och arkitektur gick vi ut mot stranden och hade då de fascinerande små badhytterna i en lång färggrann rad framför oss. Vid fyren stannade vi och läste högt på skylten om dess historia.

Det här kan man läsa och lära om den intressanta fyren:

"Falsterbo är Skandinaviens äldsta fyrplats. Sjövägen runt Falsterbonäset har alltid varit fruktad på grund av de förrädiska sandrevlarna. Redan på 1200-talet tändes den första fyren av munkar från Lübeck. "Fyren" bestod av en öppen eld, vars rester är nuvarande Kolabacken alldeles intill P-platsen vid Fyrvägens slut. På 1630-talet byggdes en vippfyr på Kolabacken. Det var en koleldad järnkorg som hissades upp och ner med hjälp av en balanserad bom. I slutet av 1700-talet flyttades fyren till sin nuvarande plats, ett område som tidigare legat under vatten.

Den nuvarande fyren uppfördes 1793-96 efter ritningar av arkitekten Olof Tempelman. Ursprungligen eldades fyren med stenkol, som hissades upp genom en kanal i tornet. 1842-43 togs den översta krenelerade delen bort och ersattes av en lanternin, i vilken en linsförstärkt rovoljelampa monterades. För att få periodiskt ljus fanns en skärm, som med hjälp av tunga lod drevs runt i lanterninen. På 1880-talet övergick man till fotogen och sedan AGA-ljus (1927). Inte förrän 1935 fick fyren elektriskt ljus. Sedan 1973 är fyren helautomatiskt reglerad av en fotocell. Samtidigt ersattes dåvarande Falsterborev fyrskepp (Sveriges sista fyrskepp) med en kassunfyr 15 km sydväst om Falsterbo."

(Rovolja är olja från bl.a. raps och rybs. Den användes som bränsle i oljelampor. Numera används rovolja mest till matlagning.)

Fyren är 25 meter hög och 12 meter bred. Den saknar numera betydelse för sjöfarten och är endast försedd med "prydnadsljus". Den är tänd 4 sekunder och släckt 1 sekund. Var tredje timme dygnet runt rapporteras härifrån uppgifter om sikt, vind, temperatur, lufttryck, moln och annat värdefullt direkt till SMHI i Norrköping. Falsterbo är en av få bemannade väderstationer som finns kvar i Sverige. Såväl fyren som övriga byggnader på tomten är klassade som kulturminnesmärken sedan 1935.

Färden gick vidare i det härliga vinterljuset ut mot Ule Nabbe. Namnet ule tyder på förekomst av varg en gång i tiden. Är det någon som vet bättre besked? Nabbe är ju udde eller näs. Det är just en udde vi är ute efter idag. Den är nummer 2 av 12 som vi ska "erövra" i år. Den första var ju gränsstenen mellan Trelleborgs och Vellinges kommuner som besöktes förra vandringen.

Vi såg att sandrevlar växt ut mot Måkläppen också från Nabbens södra sida. Beträdnadsförbudsskyltar finns även från detta håll.

Vi fann en perfekt rastplats i lä för vinden i en kraterliknande skapelse. Det kändes nästan som om vi var på månen. Vilken höjd på sandreveln! Flera sådana såg vi senare som var försedda med varningsskyltar: Var rädd om denna sanddyn!

Vandringen genom skogspartiet söder om Falsterbo museum och kyrka var osannolikt vacker i solskenet. Är detta Skåne, undrade vi? Får denna skog bestå? Kanske inte. Klätterträdet som vi en gång satt uppflugna i allesammans stod kvar och väntade på oss. Men vad nu, är vi för gamla för att klättra? Nästa gång, sa vi, inte nu. Det är så kallt, mm, mm.

Strandbadens koloniområde är mycket sevärt. Vi kunde kika in överallt. Inte en människa någonstans. Husen ligger mycket tätt och nästan huller om buller. De började byggas "När alla skulle till Falsterbo". Vi har varit här förr. Läs om dess spännande historia på strandbaden.blogspot.com.

Nu kom vi till det obönhörliga slutet på denna härliga vintervandring, busskuren vid Strandbaden. Chauffören såg bekymrat på klockan. Han var redan försenad och visste att det skulle ta sin tid att få betalt av oss alla.