Nu var det dags igen att fira vandrare som gått 50 gånger. Eller rättare de firade oss andra genom att bjuda på en guidning på Falsterbo fågelstation. Vi gick från busshållplatsen vid Norra Vånggatan i Falsterbo till Falsterbo fyr, en sträcka på 3 km, genom en fin strandterräng. På vägen passerade vi Falsterbo kyrka, muséet och pärlbandet med badhytter i vitt och blått.

Guiden Karin Persson tog emot oss och bjöd oss sitta ner framför fyren. Där fick vi deltaga i en hisnande färd genom årmiljoner. Efteråt var vi övertygade om att fåglar är dinosaurier. Allt stämde och var logiskt. Be mig bara inte återge det. Hon var enastående och fick oss att skatta och leva med i färden genom åren och luften. Men nu blev det kallt trots att vi satt i lä bakom den mäktiga fyrbyggnaden.

Vi fick komma in in värmen ... nåja, in i varje fall, i den gamla fyrvaktarbostaden. Där fortsatte berättandet. Hon hämtade in levande material i form av små och lite större fåglar som nyss fastnat i näten utanför och stod i tur att ringmärkas. Vi blev lugnade, ringen väger otroligt lite men gör stor nytta i forskningen över hur fåglar flyttar. De gör resor vår och höst till fjärran länder och har kompassen på något sätt i huvudet.

Hur ska man beskriva fenomenet flyttfåglar bättre än man kan läsa på fågelstationens hemsida? Bl.a. det här:

"Varje höst passerar omkring 500 miljoner flyttfåglar över södra Sverige. Vissa arter flyttar på dagen och vissa på natten medan andra kan flytta både dag och natt. Flyttfåglarna måste genomföra sina resor så snabbt, säkert och effektivt som möjligt. Därför undviker de att flyga över okända eller farliga områden. För många fåglar är Östersjön det första svåra hindret på vägen söderut. Därför följer de kusterna så länge som möjligt. Till sist hamnar många vid Sveriges sydvästspets - Falsterbo. Därav uppstår koncentrationen av flyttfåglar vid Falsterbo under hösten. Särskilt omtalat är sträcket av rovfåglar. Ingen annanstans i Sverige ser man fler fåglar än under en bra dag vid Falsterbo."

En attraktion av stora mått är också fyren och dess historia. Vi fick löfte om att få komma upp i den vid ett annat tillfälle.

Nu återstod vandringen tillbaka till bussen. Samma vackra väg som tidigare. Falsterbohus tronade majestätiskt i sanden.

Tack för detta 50-gångerskalas, Erica, Aase, Agneta och Gun!