En kopia av förra vandringen? Ja, varför inte? Åtminstone i början. Buss till Hyllie och vidare med lokalbuss till Limhamn. Genom fiskehamnen med alla minnen från förr i ett litet museum, som inte var öppet idag.

Vid Limhamns fiskrökeri var det ett kort stopp. Jag inhandlade kallrökt lax för att överraska vid första fikastället.

Sveriges största cementfabrik fanns på Limhamn, Skånska Cement. RF Berg var en av företagsledarna. Framför hans byst stannade vi och fick höra hans historia. Han var socialt engagerad för de anställda och i kommunalpolitiken och var verkligen Limhamns starke man. Det har skrivits flera böcker om honom. Läs mer om honom här.

Flyktingmonumentet, som restes 1950 på Sibbarp över judiska flyktingar från Danmark, har en mycket ovanlig design. Danska fiskare tog med sig judar till Limhamn och räddade dem från ett ovisst öde. Konstnären heter Bror Marklund. Den kanske namnkunnigaste flyktingen var den danske fysikern och nobelpristagaren Niels Bohr.

Sumpehamnen erbjöd bord och sittplatser till äventyrsvandrarna under överinseende av förmiddagslediga fritidsfiskare. Vad firas idag, undrades det? Bara att det är kul att träffas igen. Lax och romsås och medhavd ädel vindryck. Läs gärna om den pittoreska Sumpehamnen på dess hemsida,

http://sfupa.se/index.html.

Efter att ha tackat för oss bar benen oss till Öresundsbrons mäktiga brofäste. Ovanför oss dundrade tågen och bilarna, men inte värre än att vi stannade för att plocka havtorn, ja, vi drog oss en bit bort från trafiken.

Havtorn är mycket rikt på C-vitamin. Faktiskt mest av alla bär och frukter. Fryser man kvistarna kan man lätt pilla loss bären utan att sticka sig. Havtornet breder ut sig överallt i den här kalkrika, ljusa miljön, även i kalkbrottet, fick vi veta under den förra vandringen.

Lite regn får man tåla även när man fikar i Bunkeflostrand. Bussar tog oss snart tillbaka till Hyllie och Höllviken.