Redan klockan 7.45 gick starten från Bärnstensmuseets parkering vid Trelleborgsvägen. 7 fullpackade bilar rullade de 10 milen till Sandhammarens parkering. Därifrån gick vi till dess busshållplats för vidare färd mot Hammars by.

Efter en kort bestigning av backen kom vi till toppen med en vidunderlig utsikt över kusten och havet. Kaffepaus förstås. Vi var redan hungriga efter den tidiga frukosten.

Många av de ordinarie deltagarna i äventyrsgruppen hade tagit med sig en vän, så vi var ovanligt många denna gång, både kvinnor och män. Vi gladde oss åt vinden i ryggen, fastän svag så dock, och solen i ansiktet.

Upp och ner gick vi i spridda grupper ända till Ale stenar. Ett gruppfoto visar att vi var där! En vänlig tysk erbjöd sig att plåta oss.

I hamnen i Kåseberga beställde vi stekt sill med eller utan lingon (getinghatarna utan), lax eller annat gott.

Efter en timme samlades vi åter för bestigning av nya höjder, Kåsebergaåsen. Åter svindlande vackert hela tiden. Upp och ner.

En genomgång av stängslet blev nålsögat som stoppade upp oss. Det tar tid att ta sig under eller över taggtråd. Det var många olika stilar att studera för mig som övervakade det hela så att ingen stack sig eller kläderna på den otäcka taggiga tråden.

Så kom den fina turen längs med åsen i lummig grönska. Ner till stranden och där väntade Löderups café på oss med nykokt kaffe och kall glass. Caféet var till salu så nu finns det kanske inte mer. Vi njöt av pausen. Vi hade nu avverkat den mest ansträngande delen av vandringen.

Den fortsatta färden hade en ny höjdpunkt, stenen Pax vid Dag Hammarskjölds Backåkra. Den som ville kunde meditera en stund medan andra bara vilade benen.

I sandig skog tog vi oss hela vägen tillbaka till Sandhammarens parkeringsplats. Återfärden anträddes. Det fanns de som tog tillfället i akt att ta sig ett dopp vid den berömda bryggan i Löderup.

I Abbekås stannade vi för att titta närmare på den vackra violetta blomman som växte så långt ögat kunde se. Det var honungsört som potatisodlarna Eva och Göran Olsson sått på fälten efter potatisskörden.

Jag citerar fritt från deras hemsida www.strandakra.se:

Honungsört fungerar som fånggröda, som fångar upp rester av näringsämnen som kan finnas kvar i jorden efter potatisskörden. Den minskar därmed näringsläckage till Östersjön, förhindrar erosion och ökar mullhalten när den senare plöjs ner.