Måkläppen, släng dig i väggen, skulle vi ha utropat efter denna vandring, men lång näsa till den som förhäver sig. Sälarna, som under flera dagar legat på stenarna strax utanför Skåre, hade nu flyttat tillbaka till sina hemtrakter på Måkläppen. Det var 40 individer av det knubbiga släktet som slagits om de bästa platserna på de strandnära jättestenarna. Väl på plats intog de en båtliknande form med stjärt och huvud i topp. Enligt Skårebon Agneta ville de inte doppa någon kroppsdel i vattnet.

Vi blev också snuvade på konfekten i ett annat avseende. Solen steg upp väl dold bakom molnen, när vi förväntansfulla steg av bussen i samma minut som den skulle titta fram över horisonten. Bättre lycka nästa år! Tiden för soluppgången anges på två olika sätt, tiden för den första glimten över horisonten och tiden när solens mittpunkt passerar horisonten. Den första tidpunkten anges av SMHI och den andra av 'Den svenska almanackan'. Nästa tanke är förstås: var är horisonten egentligen? Jag ger mig inte in på detta resonemang här. Läs gärna på vandring 10/2009.

"Min pappa var kapten på ett tankfartyg, Algol, som gick på en mina utanför Falsterbo i december 1939", sade Barbro. Fartyget hade en lots som skulle visa vägen genom minfritt område, men det räckte inte. Till skillnad från vissa kaptener på lyxkryssare var han den siste att lämna skutan. Han blev skadad men överlevde liksom de andra besättningsmännen.

Vi gjorde av avstickare förbi hästhagar med ystra, nyfikna hästar och Trelleborgs flygplats och gården Fredshög. Så åter tillbaka till stranden och ängarna, över höga stättor in till fiskeläget Fredshög. Varningsskylten att baggen kunde anfalla utan föregående varning ignorerade vi. Sommartid inger den dock respekt. Vi vandrare utestängs då från detta underbart vackra strandparti av markägaren på Hyllehög gård.

"Här växer det kattfot!" utropade Monica. Nu? Nä, förstås, inte nu men den blommar här tidigt på sommaren. Detta får man reda på om man går en blomvandring med Falsterbonäsets naturvårdsförening, vilket Monica gjort. Man kan också växtvandra med Tony Gylleneiden på precis de här ängarna med början i april. Då kan man t.o.m. få hjälpa mannen att plocka delikata växter till en av hans kunder, den fina restaurangen Noma i Köpenhamn, som Monica gjorde i fjor. Den växt som man kan hitta just här är körvel, den lakritsdoftande växten som är lätt att förväxla med andra korgblommiga växter. Gnid frukten, lukta på den och du vet om du hittat rätt! Andra matväxter som man finner här är t.ex. ängssyra, oxtunga och marviol.

Så var vi framme vid Bärnstensmuséet i Kämpinge. Monica önskade oss välkomna till firandet av sin 50:e vandring. Tillika fyllde hon år just idag och vi sjöng och hurrade för henne. Inne i muséet väntade tårtorna på oss. Leif Brost och Monicas man, Claes, servade oss. Tack för mat och dryck därtill!

Efter fikapausen studerade vi de många bärnstensrariteterna och smyckena och kunde konstatera att ett nytt längre besök måste göras snart, gärna i sällskap med barnbarnen. Muséet har en rolig djurslinga där man letar reda på myror, krokodiler och 12 andra djur i muséet till barnens förtjusning. Se på www.brost.se.

Nu var halva vandringen genomförd. Resten gick i ett nästan spikrakt stråk genom bebyggelsen på små stigar och vägar till Höllviken C. Vandrarna droppade av efterhand som de kom i närheten av hemmen.