Åter en bussresa med nr 300 och avstigning i Tygelsjö. Vi vek in på cykelvägen till V. Klagstorp och såg både möllan och Kvarndalagården i fjärran. Cykelvägen går på den förra järnvägens sandbank, fortfarande kantad med pileträd. Eller antagligen nyplanterade. Pilen växer snabbt. Efter hamlingen får den sin karakteristiska form.

Pilen är Skånes kännetecken. Vår egen konstnär Ulla Kristina berättade att hon deltagit i en tävling om att fånga Söderslätts själ. Hon tävlade med en dokumentation av den skånska pilen, återgiven med egna akvareller och med citat av Carl von Linné, i mitt tycke ett enastående fint och träffande bidrag. Söderslätts själ! Hon vann tyvärr inte denna gång.

Kabbelekan blommade knallgult i kärret vid cykelvägen. Var det verkligen kabbeleka? Eva erbjöd sig att springa dit och se efter. Jodå, denna ståtliga växt trivs vid vatten och blommar på våren. Nog var vår gissning rätt.

Idag hade vi hörsammat Allan Svenssons inbjudan till kulturföreningen Kvarndalagården. Han bjöd oss ju för en månad sedan när vi träffades apropå på Bergströms Kondis. Nu var vi väntade. Vi fick veta gårdens historia och hur gården hamnat i kulturföreningens ägo. Siste ägaren och brukaren, Gösta Mårtensson, var en aktiv medlem i den dåtida föreningen och testamenterade gården till föreningen år 2000 med önskan att gården kunde bevaras t.ex. som en hembygdsgård. Nu är det ett stort antal medlemmar som ideellt driver den vidare.

"Kvarndala gård nr 11 i Västra Klagstorps socken, är en av sex gårdar som fick ligga kvar i bykärnan vid enskiftet år 1804. Gårdens kringbyggda form har bibehållits från denna tid." (Föreningens hemsida)

Vilken dikt passar inte allra bäst denna gång om inte: Mitt hjärta bor i en gammal gård? Den är skriven av Theodor Thuvesson och tonsatt av Östen Warnerbring. Läs hela dikten här<.

Vandringen längs cykelleden återupptogs. Vid den stora svarta möllan stannade vi och såg att den var bebodd. Vilken spännande bostad! Inga raka väggar nånstans. Tänk om man finge titta in! Det var år 1907 som Albert Knaust, som just övertagit Kvarndala, köpte "Höga Mölla" som fanns i Kirseberg i Malmö. Efter nedmontering flyttades möllan till V. Klagstorp. Den drevs först med vindkraft, sedan med en oljemotor, därefter med el. Driften upphörde 1970 och 21 år senare såldes möllan och inreddes alltså till bostad.

Så gjorde vi en avstickare in i Skumparps by. Skumparp betyder ungefär platsen där Skumpe bosatte sig. Vi har varit här förr men allting blir ändå nytt när man kommer nästa gång. Vilken by har t.ex. en bronsåldershög mitt i byn (Skommpårpebakken)? Och en strax utanför, Ole Anners bakke.

Vi såg att byn var delad på mitten, så det är egentligen två byar med ett och samma namn. Anledningen kan vara att bönderna i Naffentorp och V. Klagstorp lät sitt gårdsfolk och sina hantverkare slå sig ner på utjorden i Skumparp efter enskiftet. Så redan från början var byn befolkningsmässigt och historiskt annorlunda än andra byar i trakten. Det har aldrig funnits några gårdar här. Ett skifte ägde visserligen rum, men inte förrän 1937, då en av delägarna begärde skifte. Det sågs inte med blida ögon av alla delägare. Om mannen som begärt laga skifte sades: "De e änne värt hann viser si ude åmm kvällene." Inställningen till skiftet hade inte förändrats under de över hundra år som förflutit sedan övriga byar enskiftades.

Tänk så mycket intressant historia och samhällsliv vi träffar på och ser med egna ögon! Vi träffade även en man som ägde marken som var allmänningen mitt i byn. Den är en lek- och samlingsplats. Alla bybor måste där göra sitt dagsverke, kratta, måla, snickra och ordna fester. Det är inte utan att man avundas dem. De blir alltfler i Skumparp. Många nya hus byggs, andra renoveras, barnfamiljerna tycker att detta är en trivsam plats. Vi håller med.

På cykelvägen kom vi efter många trevliga vägar hit och dit så småningom till Hyllie. Det är ett blåshål som man valt till ny central knutpunkt för bussar och tåg, men var blåser det inte här på slätten? Från Hyllie bar det raka vägen hem.