Åter en Trelleborgsvandring. Hur varierar man en sådan när vi nyligen gjort några stycken? Jo, vi steg av bussen i Kurland/Fågelvik, en av oss välkänd busshållplats. Genom Albäcksskogen tog vi sikte på den lilla dungen, bakom vilken det döljer sig en markväg som leder till V. Tommarpsgården Bodebjer. Därifrån går en cykelväg till Trelleborg.

Ägaren till gården Hansåker stoppade oss och ville berätta om kommunens planer att bygga vägar nära hans gård. Utvecklingen går framåt, säger jag som för 50 år sedan åkte skridskor på ängarna som nu är parken Flaningen. Flaningen varnades vi barn för. Ängarna var OK, men märgelgraven var bottenlös, sa föräldrarna. Nu simmade fåglarna där utan tanke på bottnen. De kringboende gick med barnvagnar och hundar i den vackra vattenmiljön. På Friheden är friheten stor. Där kan man bo i en gammal, skyddad miljö utan att störas av grävskopor.

Vid Nicolai kyrka hade man fällt de jättestora träden som hotades av insekter och nästa storm. Almarna och platanen kommer att bestå i form av s.k. faunadepåer, till glädje för bl.a. insekter och igelkottar. Stubbarna kommer att finnas kvar som ett spännande element. Man har dragit upp plantor av frön från den gamla platanen. Snart får vi förhoppningsvis se resultatet.

Bara några få visste målet för dagens vandring, men snart visste alla. Det var Ebbehallen, muséet med Axel Ebbes konst. Vid entrén fick vi njuta av vad vår vän från palmhusen åstadkommit, ett pensékonstverk. Vår guide bjöd in oss i den fantastiska miljön där vi fick sitta och fika samtidigt som hon berättade Ebbes historia. Han var en STOR konstnär, större än de flesta vet. Vi vet nu.

Men först mötte oss Monikas make Jarl med en flaska i handen. Än en gång firade vi en 50-gångersjubilar. Vilken plats var lämpligare för en "gammal" trelleborgare som Monika? Grattis, Monika! Du är nummer 15 i raden av vandrare, som passerat det fantastiska 50-strecket.

Jag gör inget försök att återge guidens berättelse om den store trelleborgssonen som egentligen var från Hököpinge. Det går helt enkelt inte att göra rättvisa åt hennes utomordentliga kunnighet och engagemang. På sin ålders höst beslöt Ebbe att skänka konstverken till Trelleborg och ett framtida museum. Året var 1933. Två år senare invigdes museet med pomp och ståt under närvaro av kronprinsparet Gustav Adolf och Louise.

Ebbe var främst skulptör men skrev också poesi på bygdemål. Han har även skrivit och tecknat sin egen bibel på hököpingska. Några av originalsidorna finns på Ebbehallen. Hela verket finns att köpa där. Jag tycker att det är ett mästerverk.

Här är dagens dikt ur Ebbes skånska bibel:

Jag har gived

Eder lived

ti' arvedel

jär sjel,

jär kropp

å dyrbarheden HOPP.

Före bussresan hem hann vi med att shoppa på torget, fisk och blommor.