Idag vandrade vi åter längs Sveriges längsta gata. Med hjälp av två bussar kom vi till Fiskaregatan och gick ner till Östra Stranden, en gata med fiskebebyggelse som finns kvar från äldre tid.

Den småskaliga enkelheten finns bevarad trots renoveringar och tillbyggnader. En strand finns här nästan mitt i stan. Den förestående hamnutbyggnaden kan komma att ändra på detta förhållande.

En fågel lyfte från sanddynerna. "Titta, en rödbena!" utropade den fågelintresserade Eva. Den andra Eva, den fotograferande, tryckte av och fångade fågeln på bild. Inte så bra bild kanske, men hon var snabb på avtryckaren!

Så följde Östra Förstadsgatan, Östergatan och Algatan. Den långa gatan byter namn många gånger till. Det var härligt väder och många kände sig echaufferade. Är man rätt klädd är det lätt avhjälpt.

Ruinerna av fransiskanermunkarnas kloster i Klostergränden minner om Trelleborgs medeltida historia. Området är en grön oas som inbjuder till besök. "Klostret grundades 1267, tio år efter att staden Trelleborg nämnts vid namn för första gången i skrift. Ordensbröderna bar gråa kåpor och kallades därför gråbröder."

(www.trelleborg.se)

Nästa mål för dagens vandring var Strandgatans två gamla handelsmagasin, som är mycket viktiga för Trelleborgs stadsbild och har därför q-märkts. De tillhör stadens äldsta byggnader, uppförda under 1700-talet. De låg alldeles vid strandkanten. Nu har utfyllnader gjort att strandlinjen flyttats åtskilliga 100 meter söderut.

Vi drack vårt kaffe i ett tredje gammalt magasin som inrymmer Folkuniversitetet. Ann-Sofie berättade utförligt och intressant om sin barndom och ungdom i magasinens närhet. Hennes föräldrar drev här en handelsverksamhet med främst trävaror och spannmål under firman Joh. R:son Borgman. Flera tidigare generationer av släkten Matsson-Borgman var likaså handelsmän i detta kvarter.

Nu var det inte långt till Västra kyrkogården. Den anlades 1878. Man har nyligen fällt många stora men sjuka almar och planterat åtskilliga nya träd. Här kunde vi stilla betrakta Borgmans familjegrav.

Genom en ny öppning i kyrkogårdsmuren kom vi till Slussgatan. Här passerade vi Ståstorpsån, i folkmun benämnd Slusan. Färden gick vidare längs Stavstensvägen ända till Albäck. Det sista huset har så högt nummer som 348. Vi hade gott om tid till nästa buss, så vi gick till Kurlands hållplats.