I Tygelsjö hade vi stämt träff med Allan, som tidigare varit så tillmötesgående och visat och berättat för oss vid två tillfällen. Han hade nu bett att vi skulle återkomma. Inte nog med det, han bad oss att komma tillbaka ytterligare en gång när våren blommar i hans trädgård. Ja, hur bra har vi det inte i mötet med alla trevliga människor på våra vandringar?

Allan visade oss runt i Tygelsjö och berättade att han byggt och renoverat flera av husen. Vid kyrkan pekade han på "nappaträdet", där barnen hänger sina nappar när de beslutat sig för att inte suga mer. Klokt!

Vi tog avsked av honom och gick markvägen till bruksbyn i Hököpinge. Där ligger Scandi Candy, godisfabriken som vi tidigare stiftat bekantskap med. Nu hade vi avtalat med butiken, så vi vällde in och köpte massor med godis. Det speciella med godiset är att det framställs utan gelatin och AZO-färgämnen. Min favorit blev lakrits med chilismak.

Vi fick reda på att fabriken stöttas av ett EU-projekt som ska underlätta för små företag att exportera sina produkter. Man vill kunna skicka godis till muslimska länder, för de gelatinfria segisarna passar dessa länders munnar. Gelatin är ju en däggdjursprodukt huvudsakligen från gris. De passade också oss utmärkt.

Vi vandrade vidare under motorvägen till Hököpinge kyrkby. Vi gick runt byn och hade turen att träffa på självaste kyrkvaktmästaren, så det blev kyrkkaffe i bänkarna.

Kyrkan byggdes 1872 i gult tegel, vilket är en ganska ovanlig färg på kyrktegel. Man kan även se det på Sankt Pauli kyrka i Malmö, som byggdes vid samma tid som Hököpinge kyrka. Teglet i denna kyrka är tillverkat på ett litet tegelbruk vid gården Hököpinge nr 27 som ägdes av åbon Hans Olsson.

Altaret i Hököpinge kyrka pryds av en målning av Axel Törnman. Den föreställer Kristus som nyss tagits ner från korset och hans sörjande vänner. Konstkännaren i gruppen tyckte att motivet påminde om Dardels Den döende dandyn. Till min förvåning erfor jag senare att båda målningarna gjordes år 1918. Kan det vara en tillfällighet? Konstnärerna kände kanske varandra. Men vem målade först? Vem kopierade? Samarbetade de? Googla på Den döende dandyn och jämför med altartavlan!

Under altartavlan kan man läsa följande text i guldbokstäver: "Sparfven har funnit ett hus och Svalan ett bo åt sig där hon kan lägga sina små ungar."

Hököpingefödde Axel Ebbe och hans familj är begravda i ena hörnet av kyrkogården. Buxbomen visade vissa tecken på att ha angripits av en svamp som får bladen att vissna och falla av.

Ut på landsvägen traskade vi vidare till Eskilstorps kyrkby, genom grinden, över kyrkogården, förbi kyrkan som blev dagens tredje.

Inne i byn kastade vi oss över en man, nåja, inte honom utan hans släpvagn, fylld med avklippta kottebemängda grenar. Vi bad om lov att klippa av några grenar för att ha till juldekorationer. Nästan alla försåg sig rikligt. En annan man kom fram och frågade avundsjukt hur man bär sig åt för att fånga så många vackra damers uppmärksamhet. Kottar blev svaret!

Snart var vi vid Vellinge ängars busshållplats. Bussen fylldes med grandoft, det vill jag lova.