Vandringar 2011

Vandring 2/2011: 2 februari. Tåget har gått. 23 deltagare. 7 km.

Tåget har gått, så löd uppropet till dagens vandring. Den gick nämligen delvis på järnvägsbanken från Skanör till Falsterbo.

Den nedlagda järnvägen från Vellinge till Falsterbo har lämnat spår efter sig i naturen. Den första biten utgörs av motortrafikleden mellan Vellinge och Höllviken. Sedan följer avsnittet till Skanör. Banvallen är numera en utmärkt rid- och cykelväg, fastän alltför spikrak för oss vandrare. Vi har ännu inte gått den i sin helhet. Så inte heller denna gång. Järnvägsbanken är fortfarande fullt synlig mellan Skanör och Falsterbo. Vi tog tillfället i akt att informera oss om järnvägens historia. Den är utförligt beskriven i Callunas skrift, Tåget har gått. Erica berättade livligt om vad vi såg och inte såg. Ann-Sofie tog bilderna.

Svårare var det emellertid att vår vana trogen hitta ett poem som passade in på dagens ämne. Jag googlade på tåg och fann denna dikt av Rolf Aggestam: Ditt hjärta är ett rött tåg. Jag fick ta kontakt med författaren för att få hela innehållet. Början kommer nu. Läs mer här.

Ditt hjärta är ett rött tåg

i mörker

slumrar dag

i natt

är du ett rött tåg

vi står resfärdiga

med biljetterna i våra hjärtan

Med järnvägens explosionsartade utveckling behövdes många nya stationshus. De byggdes ofta i en stil där man eftersträvade en regional karaktär. Dit hör Theodor Wåhlins stationshus med skånska trappstensgavlar både i Skanör och Falsterbo. Han inspirerades av de skånska kyrkorna. Stationshusen i Vellinge, Åkeshög, Kungstorp, Foteviken och Ljunghusen fick i stort sett samma utseende. Endast Höllvikens stationshus uppfördes i trä.

Invigningen av banan mellan Vellinge och Falsterbo skedde år 1904. 67 år senare lades den ner. SJ hade delvis konkurrerat ut sig själv genom att utöka busslinjerna. Vägverket ville bygga den nya vägen på banvallen mellan Vellinge och Höllviken. Det gick inte att stoppa den utvecklingen. Nu är det kanske snart dags att åter åstadkomma spårbunden trafik.

Magasinsbyggnaden i Falsterbo används idag för utställningar av olika slag. Förr för förvaring och omlastning av gods. På 1990-talet brann den ner till grunden men återuppfördes i samma skepnad. Den är onekligen en klenod.

Falsterbo stationshus har man också bevarat. Det har blivit en konstens högborg. Området runt det har förgyllts med vackra träd och installationer. Det känns som om tåget ska anlända vilken minut som helst. Från stationen fortsätter spåret ända fram till Falsterbohus, eller rättare gjorde det tills ganska nyligen. Kungligheter och andra prominenta personer skulle inte behöva gå en meter i onödan för att komma till det ståtliga hotellet.

Det var förstås de härliga stränderna i Falsterbo som drog till sig badande av olika samhällsklasser. Att klä om till baddräkt på stranden var inte att tänka på. Det fick ske i badhytten eller på badhuset. Det kostade förstås en slant. Om Svensson från Malmö ville doppa sig i böljan fick han ta sig till nybyggda Strandbaden med sin familj.

I Strandbaden uppstod en helt annan bad- och sommarkultur. Dit gick vår vandring nu, styrkta av kaffe med dopp vid badhytterna. Barbro var ordentligt påläst och berättade om hur "alla skulle till Falsterbo". Det är f.ö. titeln på en bok om ämnet.

Bebyggelsen i Strandbaden liknar ingenting annat man sett. Det var mycket spännande att gå på de slingrande stigarna mellan de små sommarhusen.

"När folksemestern kom 1938 tillbringade många av arbetarna sina två veckors betalda ledighet i ett tält bland kottarna i tallskogen. Efterhand blev tälten små masonitskjul och till slut växte en liten stugby fram i tallskogen." (SDS)

Ja, nu var resan slut för vår del. Bussen och inte tåget tog oss hem kl 12.14.