Vandringar 2010

Bilder 8

Vandring 8/2010: 12 maj, På igenvuxna stigar. 18 deltagare. 6 km.

Temat för dagens vandring, På igenvuxna stigar, av Knut Hamsun kom för mig när vi kämpade på den leriga stigen vid Arriesjöns västra strand. Den var åtminstone halvt igenvuxen. Knut Hamsum är även han, liksom flera av de tidigare nämnda författarna på detta års vandringar, nobelpristagare. Året var 1920 och romanen var Svält. På igenvuxna stigar blev hans sista bok. Den är hans förklaring till att livet blev som det blev. Läs den och berätta!

I början av vandringen var det allt utom igenvuxna stigar. Vi gick upp på toppen av Kruseberg och hade en storslagen utsikt över Arriesjön samt Gavelsbjer, som utgör den högsta punkten i hela Vellinge kommun. Hela 60 meter över havet. Kruseberg var översållad av gula blommor, sommargyllen.

På en skylt läste vi följande dikt:

Vädjan till vandraren

Varsamt far i bygd och mark!

Skada inte kådig bark.

Riv ej björkens vita hud.

Stör med skrän ej skogens ljud!

Bort med skräp och matsäcksrester.

Städa efter er I gäster.

I naturens helgedom.

Skövla icke blad och blom!

Låt ock bli att simpelt rita.

Plank och vägg med kniv och krita.

Skona det som annans är. Akta allt som minnen bär!

Jag går i god för att vi äventyrsvandrare följer dessa bud till punkt och pricka.

Ett träd med väldigt långa hängen tilldrog sig vår uppmärksamhet. Det var de längsta och "fulaste" vi sett. Det var en asp, "tändsticksträdet", som blommar före lövsprickningen. Hängena var säkerligen honhängen, som är längre än hanhängena. Bladknoppen var däremot mycket vacker för att vara en knopp.

En liten väg leder ner till sjön. De boende där har upplevt sjöns tillblivelse. För 35 år sedan fanns det ingen sjö där utan flera vägar ledde in i det som då var en stort grustag. Sista gången man använde grus från Risebjär eller Arrie grustag som det senare hette, var år 1998. Då var gropen redan fylld av stigande grundvatten och grannarna kunde glädja sig åt att bo vid en vacker sjö i stället för en grusgrop som jag antar inte var av det vackraste slaget. Vattnet i gropen började dock stiga redan 1976. En boende berättar att han köpte ett hus vid en grop och flyttade in i ett hus på en sjötomt! En liten idyll fann vi vid dessa hus.

Så kom den halvt igenvuxna stigen. Den var inte lång, men den var lerig! Skam den som ger sig, tänkte vi. Christina fick ett telefonsamtal mitt i en vurpa. "Hallå", svarade hon och fick frågan: "Var är du?" "Du skulle inte tro det, så jag svarar inte på frågan just nu!" Så är det att vara vandrare i ur och skur. Vi hann knappt njuta av utsikten över sjön från detta hållet. Härifrån syntes annars det lilla huset på ön, bastuflotten, som är väl värd ett besök i sommar.

Jag behöver väl inte säga att det regnade lite grann? Snart regnade det mycket! Då hade vi hunnit fram till tegelbyggnaden vid strövområdets norra del. Byggnaden har övertagits av Avenatur HB, som håller på att ställa den i ordning inför sommarens aktiviteter. Där ska bli kafé och konferenslokaler. Vi knackade på och blev insläppta inte precis i rummens värme men väl i Martins och Janus generösa värme, om man kan säga så. Här bjöds vi på fotogenlyktor och renfällar. Fram med termosarna och smörgåsarna!

Vi stannade tills regnet upphörde, sade adjö och lycka till och traskade vidare mot Gavelsbjer. Berget med gullvivorna, alltså. De var små men många. Vid vägkanterna fann vi också den röda varianten av gullviva.

Så hann vi alltså inte runt hela sjön denna gången heller (Se även vandring 14/2009).

I Arrie tog vi bussen hem.