Vandringar 2010

Vandring 4/2010: 17 mars, Mot havet. 19 deltagare. 8 km.

Dagens tema är Mot havet, som är en roman av François Mauriac, författad år 1939. Tretton år senare fick författaren Nobelpriset i litteratur med motiveringen: för den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkat det mänskliga dramat.

Idag vandrade vi i smältande snö en tur som vi gått många gånger tidigare, något av en traditionell vandring alltså. Jag tror dock inte att samtliga personer boende på Falsterbonäset gått runt Knösen, halvön som sticker ut från Skanör åt nordost. Turen är så pass lång att man vid denna årstid får dra på sig ordentligt med kläder och bra skor, så att man klarar väderleken med blåst och obekväm terräng. Samtidigt är det en färd som man gärna gör om och om igen. Vistelse längst ute på den trubbiga udden är en upplevelse som man inte får på så många ställen i Skåne. Jag har tidigare skrivit att den liknar den man får på Skagen, känslan av mötet mellan två hav.

Upplevelsen förstärks av två gigantiska byggnadsverk ute i Öresund, bron till Danmark och vindkraftsparken. Varje gång vi står längst ute på Knösen tycker vi att bron ligger i fel riktning. Det kommer sig antagligen av att Knösen och Nabben söder om Falsterbo inte ligger i en rakt nord-sydlig riktning utan är mer i nordost-sydväst-läge. För att kolla vädersträcken tog vi våra armbandsklockor till hjälp. Vet ni hur man gör?

Jo, först riktar man timvisaren mot solen. Idag hade vi turen att uppleva strålande sol från en blå himmel. Sedan letar man upp 12:an på klockan. Mittemellan timvisaren och 12:an är söder. Svårare än så är det inte. När vi tog ut riktningen var klockan nästan 12, så det var enkelt denna gång. Under sommarhalvåret får man korrigera för sommartid förstås.

Vi träffade på vårens första fågelskådare. En kikare och lugn och ro är det enda han tycks behöva för att vara nöjd med livet, för det är nästan alltid en "han". Nu kom vi och störde! Fast det var en vänlig en som berättade att han sett strandskata, storspov, bläsand och gravand.

Nu var vi nyfikna på vad som dolde sig bakom tångvallen. Vi gick genom en grind och fann en berså av tallar, som var en utmärkt plats att slå sig ner i och ta fram termosarna. Massor av information bytte ägare innan det var dags att traska vidare, nu söderut, nåja, åt syd-syd-ost om man ska vara noga, nu när vi alla hade "kompasser" runt handleden.

Jag gick händelserna lite i förväg och glömde berätta om alen som växer vid Skanörs slottsruin. Den hade hängen! Vårens första tecken, kanske. Vi tittade i Knoppboken och identifierade alens knoppar, som i boken kallas Violetta Al, för att man ska komma ihåg namnet utifrån färgen på knoppen. Är den verkligen violett? Ja, jämfört med en del andra knoppar är den nog det. Men nu till nästa fråga. Är det klibbal eller gråal? Då får man konsultera annan litteratur.

Kortfattat är det så här:

Klibbal (det var en sådan vi såg): hanhängen och honhängen (kottar) är långskaftade. Bladen på sommaren är urnupna. Unga blad är klibbiga.

Gråal: kottarna är kortskaftade. Bladen är spetsiga. Undertill är de gråludna.

Ja, det var allt om denna vandring "Mot havet".