Vandring 3/2010: 3 mars, Barn av sin stad. 16 deltagare. 5 km.

Titeln i dag anspelar på Per Anders Fogelströms bok Barn av sin stad och det faktum att jag och några till är barn av staden Trelleborg. Den boken känner de flesta till, men jag avser att läsa den en gång till.

Åter vandrade vi i Trelleborg. Den här gången hade vi valt stadens skulpturer som tema. Den finns en förträfflig bok, som heter Konstvandring i Trelleborg. Text och foto: Lena Arén. Utgivare är Greta och Johan Kocks stiftelser. Dessa har satt en fin prägel på Trelleborg i form av konstverk utspridda över hela staden. Vi skulle nu på vår vandring se en del av dessa. Flera andra sponsorer och inköpare av konst finns också representerade.

På Hedvägen stannade bussen och vi klev av vid Hoffs möbler. Där står en skapelse i koppar på en hög stenpelare. En Fågel som lyfter ovan regnet. På innergården i ett bostadsområde på Klörupsvägen står Brickor i spelet. "Det är en gigantisk stående betongplatta med reliefer och tillhörande målningar på marken."

Utanför Söderslättshallen står numera Rådhusfontänen, som "vill ge en symbolisk skildring av Trelleborg som en länk mellan omvärlden och en stad med skilda verksamheter". Man kan urskilja tre stora T:n, som anknyter till Trelleborg på olika sätt. Fontänen stod tidigare på Rådhustorget och invigdes tillsammans med detta år 1977.

Vi gick in i Östervångsparken och vek av vid Norra Kyrkogårdens mur. Därifrån såg vi de enastående unika konturerna av krematoriekapellet och Invalidmonumentet. Man kan läsa om monumentet på vår vandring 18/2008.

Jag hoppar över några konstverk och kommer till Clown på hjul. Den står invid Folkets Park. Den skänktes av Torgfestfonden, som tillkom på 1930-talet. Torgfesterna i Trelleborg började i september 1933 och har pågått sedan dess. De blev en succé från början. Invid Clownen står stadens ornäsbjörk. Den finns planterad i de allra flesta kommuner i Sverige. När dess knoppar brister sägs det att våren har anlänt. Man kan på SVT:s hemsida se aktuella bilder av ornäsbjörkar runt om i landet. Ännu finns det nog inga "musöron" på vår björk. Men snart...

Ornäsbjörken utnämndes 1986 till Sveriges riksträd till minne av FN:s trädår. Första exemplaret upptäcktes i Ornäs 1767 av Hans Gustaf Hiort, senare adlad till Hiort av Ornäs. Björken är en mutation som endast kan förökas med hjälp av sticklingar. Den har mycket vackra flikiga blad. Jag lägger in en bild av bladet senare i vår. Jag uppehåller mig länge vid detta träd, för jag tycker att denna information är viktig för oss äventyrsvandrare, då vi ofta intresserar oss för de träd som vi passerar på våra vandringar.

Nu väntade kaffe och bullar på Palmblads konditori på Algatan. Ska man fika i Trelleborg så är detta café ett "måste". Mätta och belåtna gick vi vidare på Algatan.

Under paraplyerna på Böst har många krupit in, så även jag. Som en sparv i tranedans stod jag där i kängor bland de sex kvinnornas rasben. Men jag har något som de saknar, huvud och armar!

Vi stannade utanför den tidigare sparbankens entré och fotograferade Den visa och den fåvitska jungfrun. (Fåvitsk betyder tanklös, lättsinnig.) Som vi stod där kom det ut personer genom porten bärande välbekanta blåa plastpåsar. Bakom portarna döljer sig numera stadens systembolag. Några personer som tänkt gå in genom portarna vände om när de såg mig med kameran. Varför?

Ja, nu blir det en alltför lång berättelse om vår intressanta konstvandring, om jag inte snabbt går förbi de följande verken. Här kommer de: Mobile i form av en jättering på Rådhustorget, Nästan halvvägs vid gamla bankahörnan, Nu badar vi inne i badhuset, På Demantehällen utanför Ebbehallen och Pomperipossa vid biblioteket. Alla har sin egen roliga och intressanta historia och förtjänar fler rader än jag mäktar med här. Bilderna av dem finns emellertid med.

Jag måste dock särskilt omnämna Sjöormen som pryder Stortorget. Den avtäcktes 1935 av kronprinsen Gustav Adolf. I utsträckt skick är ormen 50 meter lång, endast 8 meter kortare än gamla Vattentornet intill. Det är nog en av de pampigaste torgskulpturer man skådat. Axel Ebbe är stadens "egen" konstnär, fast han var bosatt i Hököpinge. Se vandring 3/2009!

Så avslutade vi konstvandringen på busstorget, där det finns en fontän som heter Skåneland. Den står där just nu mycket anonym utan flödande vatten. Till sommaren får vi återkomma hit och betrakta det blöta konstverket, inte bara de som är "Barn av sin stad".

Den läsare som vill veta alla konstnärernas namn uppmanas att uppsöka verken på plats och inhämta informationen där. Då får man veta att Pomperipossa inte har någon upphovsman, för verket är ett practical joke från Gatukontoret till stadens invånare!