Vandring 5/2009: 11 mars, I ljusets trädgård. 20 st. 8 km.

Vi började att vandra vid Triangelns hållplats i Skanör. Vi hade åkt med bussen kl 9.16 från Höllviken. Många tyckte det kändes som om det var sent på morgonen. Det ska jag komma ihåg!! Tidigare om vi får be!

Så gick vi på Kärleksstigen till konsthallen och spanade efter vårtecken på träden och fick verkligen lön för mödan. Alens hängen var långa och fulla av pollen. Hasselns också. De senare var dessutom översållade med pyttesmå röda blommor, som pussmunnar, fick jag en gång lära mig. De ser verkligen så ut.

Sedan följde vi tångvallen förbi en "ruin" och Lena Olins hus. Vid konsthallen (som en gång var Falsterbos järnvägsstation) stod två damer med hundar och pratade. Det såg ut som om de väntade på tåget. Jag sade det till dem. De svarade att tåget snart skulle komma. Ja, vem vet? Det blir kanske spår till Falsterbo snart igen.

I koloniområdet arbetade Kjell liksom förra gången vi passerade. Det var i januari 2008. Han hade lagt upp den fina matjorden i vackert formade sängar. Där spirade redan vitlöken. Den gula löken stod i tur. Potatisen gottade sig i värmen under glasskivor. Ja, vad mycket gott den mannen kan bjuda på! Allt under överinseende av två Helan och Halvan-figurer.

Järnvägsspåren slutade inte vid stationen utan gick förr vidare till Falsterbohus. Fast det var bara kungar och kejsare som fick åka så långt. Alla andra fick vackert traska de återstående 200 meterna. Resterna av spåren fick vi förgäves leta efter. Är det någon som vet vart de tagit vägen?

Snart rastade vi vid slottsruinen. Den har sin egen spännande historia. Fast det var ett bra litet slott, tyckte vi. På stranden i sanden gick färden vidare till muséet. Dit ska vi gå i sommar, bestämde vi, fast var för sig. Då när det är öppet på muséet, gör vi uppehåll i äventyrsvandrandet. Falsterbo kyrka renoveras fortfarande. Den ska återinvigas annandag påsk i samband med en pilgrimsvandring från Skanörs kyrka. På kyrkogården såg vi en särskilt stor och vacker gravsten. Vi såg också många stubbar efter fällda almar. Det syntes att de varit döende. Stubbarna var alldeles ihåliga.

I parken bakom Östergatan öppnade jag till allas förvåning en grind in till Sveriges för närvarande mest berömda trädgård, filmad i Ljusår av Mikael Kristersson. Mikael hade gett oss tillåtelse att titta in. Hans film är mycket genialisk, tyckte vi som sett den. Vilken unik idé han fick en gång för många år sedan. Pojken i filmen är nu redan 15 år. Mikael sa att han vill skildra det stora i det lilla. Ja, kanske inte precis så men ungefär.

I rask takt gick vi genom bostadsområdena Falsterbo Vång och Björkhagen till Hagarondellens hållplats. Där kom bussen kl 12.30 och hämtade hem oss höllviksbor, sedan skanörsborna lämnat oss. Numera har vi även en trelleborgare och en skårebo som deltagare.