Vandringar 2009
Vandringar 2009
Vandring 4/2009: 25 februari, Knösaturen. 18 st. 10 km.
Nu när vi vandrat under hela fyra år passade vi i dag på att upprepa den tur som vi gjorde allra första gången. Vi gick runt Knösen. Det finns tre utskjutande uddar eller näs i vår närhet, Knösen, Nabben och Lilla Hammars näs. Två sandrevlar som man kan gå ut på är vi också glada över, Måkläppen och norra reveln i Skanör. Vi har vandrat ut på dem alla vid flera tillfällen.
Knösen är nog den som innehåller flest spännande "moment". Ängar, skog, tångvallar, highland cattleboskap på vinterbete, kyrka, borgsruin, badhytter, Flommens "insjöar", Kärleksstigen och bostadsbebyggelse. Vi ha skrivit om allt detta tidigare. Här kommer lite till.
Mullvadar har en mörk päls, väger ca 20 gram, gräver gångar ca 20 cm under markytan, använder både fram- och bakben som skyfflar. De kan ha ett revir på ca 600 kvadratmeter, äter halva kroppsvikten per dag i form av daggmaskar mm. De har dålig syn men god hörsel och gott luktsinne. Ja, synen har de inte så mycket nytta av i det kompakta mörker som de vistas i. De kan ta sig fram i gångarna med ungefär samma hastighet som vi på släta marken, ca 4 km i timmen. Men de är mycket osällskapliga - där slutar likheten. Högarna ligger i mynningen av varje gång, så man kan gillra fällor åt dem om man önskar. Rovfåglar och rävar kan sitta på lur där och vänta in dem. Men de har mycket att göra när de ska föda upp sina ungar som är små som bönor när de föds. De dias först och matas sedan med mask. Vilken egendomlig tillvaro! Och vi ser bara en massa sandhögar och retar oss på att de förstör gräsmattan.
Vi gullade med de mycket unga highland cattlekalvarna på vinterbetet. Men är de egentligen så söta? Titta på bilden! Vet alla skillnaden mellan halm och hö? Nä, tänkte väl det. Jag var inte ensam ovetande. En deltagande bonddotter undervisade mig. Hö är torkat gräs och halm är stjälkarna på den skördade säden. Hö är näringsrikt foder på vintern, medan halm strös ut på golvet, för att djuren ska ha det mysigt. Nåja, mjukt och rent kanske.
När vi gått en bit på banvallen och Kärleksstigen gick vi upp på vägen och tog buss 100 hemåt. Då hade vi gått 10 km - igen!