Vandring 3/2009: 11 februari, Landskap i vitt. 13 st. 9 km.
13 tappra vandrare gav sig ut i det första riktiga snövädret för säsongen. Snön blev liggande i flera dagar, men det kunde vi inte ana då. Bussarna 182 och 150 tog oss till Sockervägen i Hököpinge, ett passande namn för det vi tänkt göra, nämligen besöka godisfabriken Scandi Candy. Vi knackade på dörren, man kikade ut men ingen öppnade. Bättre lycka nästa gång!
Vi gick vidare på landsvägen till Hököpinge kyrkby, där konstnären och skulptören Axel Ebbe föddes och växte upp på gården Gränja. Inte bara det, han bodde och verkade i sitt vuxna liv i gården intill. Lite fakta om Axel Ebbe är kanske på sin plats här. Han levde under åren 1868-1941. Ebbemuséet i Trelleborg omfattar många av hans verk. Jag hoppas att vi kan besöka det vid en framtida vandring. Vi har redan sett "Invalidmonumentet" på Norra kyrkogården och "Sjöormen" på torget i Trelleborg. På Möllevångstorget i Malmö står "Arbetets ära". "Mannen som bryter sig ut ur klippan" finns i Lund på Universitetsplatsen. Ja, det är bara några exempel på hans många stora skulpturer.
Gränja var en av gårdarna som fick stanna kvar i byn vid enskiftet 1806. Den var en av de bäst byggda gårdarna som därför slapp ifrån rivning och utflyttning. Trettioen gårdar fanns i byn och sex fick bli kvar. Bland dem alltså Gränja gård. Enskiftet var frivilligt i så motto att om endast en enda bonde ville deltaga, så var alla tvungna att medverka.
Situationen i byarna var nog problematisk. Det var svårt att odla jordlotterna. De var små och många efter åtskilliga arvsskiften. Efter enskiftet samlades ägorna ihop på ett ekonomiskt bättre sätt. En av gårdarna som flyttades ut var nummer 21. Den ägs och bebos nu av Bertil Berndtsson. Han kom oss till mötes för att berätta sin familjs historia. Bertil hade under ca 30 år bedrivit svinavel på Gränskulla gård. Det var mycket intressant att höra om galtar, fettlager, stresstålighet och export av grisar med goda arvsanlag. Vi tackar för hans gästfrihet. Kaffepausen ägde rum i hans lada.
Den gamla färdvägen mellan Uppåkra och Trelleborg gick just längs vår vandringsväg. Hela landskapet vittnar om kulturer från flera årtusenden. Bronsåldershögar såg vi "överallt". Vi hade nyss passerat Skeppshögen. En liten hög låg nu precis invid den snöiga landsvägen, Tornhögen. Snart stod Lena och Gertrud där uppe och beundrade utsikten. Bertil inviterade oss att kliva upp på den större högen, Såsdalshögen, vid ett annat tillfälle när sikten är bättre. Då ska vi räkna hur många kyrktorn vi kan se därifrån.
Vägen hade för tillfället endast två hjulspår i snön, spår efter den stora traktorn som nyss passerat. Hundratals påklädda hästar njöt av snölandskapet liksom vi. Vi passerade Åkarpsgården, där Vellinges hästgymnasium håller till och gick söderut. Ännu en bronsåldershög, Vållehög, ligger där vackert trädbevuxen. Så blev det åter bråttom. Jag valde mellan två bussavgångar i Vellinge och tog den första. Bussen hade redan börjat rulla, när vi viftade och hann med den. Det tackar vi för.
