Vandring 18/2009: 18 november, Vid åns källa. 18 st. 12 km.

"Åns källa" fann vi inte förra gången vi försökte. Det var den 3 juni i år. En skylt med en stoppande hand hindrade oss. Men frågar man snällt ägaren, Mats Olsson, så får man tillåtelse. Han arrenderar ut marken längs ån till en person som bedriver viltvård och ... gissar jag även jakt på bl.a. rådjur. Inga skott skulle emellertid avlossas i dag, det lovade han.

Vi gick från Sandeplanskolan rakt österut som vi gjort många gånger tidigare. Några direkta fynd eller upptäckter gjorde vi inte i dag. Vi hade tillräckligt att göra när vi hoppade mellan vattenpölarna på markvägen till Räng.

Fast en rolig smakupplevelse fick vi när vi knaprade på broccolibuketter, som bonden missat att skörda längs vägen. Broccoli kallas också sparriskål, fast jag aldrig hört det namnet. Den är nära släkt med blomkål men har sannerligen en helt annan färg. Broccoli odlades av greker och romare redan för 2000 år sedan och blev populär i Europa på 1950-talet. Jag vet några barn som är mycket förtjusta i kålen. Utseendet är säkert så spännande att de gärna vill smaka.

Längs Rängs långa bygata gick vi i gåsarad. Gun träffade på bekanta som visade sig ha anknytning till det besök vi snart skulle göra på Annedalsgården, fast det var det nästan ingen som visste just nu. (Bara tre!)

Så kom vi till ån, vars källa vi skulle hitta. Det var bara att trotsa stoppskylten och traska på gräs–randen, som är en odlingsfri zon. Lantbrukarna erhåller visst ekonomiskt stöd för att lämna en sådan gräsbevuxen zon, som fångar upp en del av kväveöverskottet och hindrar det från att rinna ner i ån. Det är säkert inte självklart att man får promenera där, särskilt inte med en stor grupp som vår. Fast i dag hade vi tillstånd.

Ån rann så djupt nere i diket att vi knappt kunde se vattnet. Vi gissade att det är ett grävt dike som avvattnar åkrarna i en ägogräns. Ån som runnit där har man rätat ut, trodde vi alltså. Man ser mycket när man går som vi. Kloka och kunniga som vi är kan vi dra vissa slutsatser. När vi kom till åns källa blev vi först lite besvikna. Det fanns ingen! Ån och diket tog bara abrupt slut.

Men när vi såg oss omkring kunde vi upptäcka flera vattensamlingar med rik växtlighet. Vattnet rann naturligtvis från dessa genom rör ner i ån. Så var det! Från denna spännande plats gick vi på en stig till några hus vid landsvägen intill. Här bor säkert jägaren! Nära och bekvämt till "viltvården".

Snart kom vi till Annedals gård där en överraskning vän-tade. Vi inbjöds till den uppvärmda svinstian utan svin där vi kunde fika. Men inte bara det. Gertrud och Kerstin ville fira sina 50 gånger med att bjuda på lite extra. De hade anlitat Peter som mottog oss med tända ljus på dukade bord och skummande dryck.

Bonden Christine berättade om grönsaksodlingen och för-säljningen på gården och dess historia. Paret som vi mötte i Räng överlät sin grönsaksförsäljning på Fridhems gård till Christine för flera år sedan, se där har vi anknytningen.

Så återstod sista halvan av vandringen. Vi sneddade längs Axeltoftas åkrar med söta minihästar som ville veta vad vi var för folk. I Rängs Sand häpnade vi över den omfattande nybyggnationen. Arkeologiska utgrävningar gjordes för en tid sedan på mark som snart kommer att vara bebyggd och planterad. Vid Sandeplanskolan skildes vi åt efter sammanlagt 12 km.