Vandring 14/2009: 23 september, Arriesjön. 20 st. 7 km.

En insjö i Vellinge kommun, finns en sådan? Ja, och den var föremålet för dagens vandring.

Vi började med en busstur till Arrie, där vi steg av vid skolan. Efter någon kilometers vandring kom vi till det säregna Gavelsbjer, en för trakten ovanligt stor höjd. Den är på våren översållad med gullvivor. Ack, vore vi där! Men nu är det höst som gäller för våra närmaste vandringar, och den är inte att förakta, det vet vi ju sedan tidigare år.

En bit asfalt till och vi var framme vid Arriesjöns rekreationsområde. När brytningen av grus gick på djupet sipprade grundvattnet fram i stora mängder och man fick gräva upp vått grus. Efter att ha levererat grus till vägbygget av väg 100 upphörde verksamheten. Rekreationsområdet planerades och växtligheten tog fritt över på branterna. Då var det bl.a. hagtorn som trivdes bra.

Blåhallon såg vi också överallt. Det bäret var en ny erfarenhet för många av oss. Vi kunde knappast slita oss från de sötsura bären, även benämnda salmbär. Tänk om man haft en burk att lägga dem i och mer tid att plocka! En annan gång kanske.

Vi gick runt sjön medurs och kom först upp på en höjd där vi hade en hänförande utsikt över sjön. Den tog andan ur oss. Utsikten alltså. Vi fick nästan knipa varandras armar för att påminna oss om att detta var Skåne.

Vid en av de små öarna såg vi ett litet hus, som jag och några till visste den rätta benämningen på. Bastuflotte! Man kan hyra in sig där under några timmar och svettas i vedeldad bastu och svalka av sig i det klara vattnet. Grilla kan man också. Det är en riktigt stor upplevelse, tycker jag.

På smala, halvt igenväxta stigar kom vi så småningom till södra sidan av sjön. Jag vill tala om att vår vandring inte är den som står angiven i foldern över strövområdet. Det är på västra sidan av sjön som man ska röra sig enligt denna. Vi hade också tänkt att avsluta turen runt sjön på den västra sidan, men tiden räckte inte till.

Först skulle vi njuta av sedvanlig fikapaus. Här blev vi frikostigt underhållna av en polisman med välutbildad schäfer på daglig träningsrunda vid Arriesjön. Han tyckte säkert att det var roligt att kunna visa upp hundens alla färdigheter för oss. Vi lyssnade intresserat. Många av äventyrsvandrarna har ju egen hund.

Vi gick alltså vidare direkt tillbaka till Arrie och busshållplatsen. På vägen dit lyckliggjorde vi en garagebutik med ett kort besök, då vi höjde ägarinnans omsättning med åtskilliga hundralappar.

Jag lovar att vi till våren ska göra en ny vandring vid Arriesjön. Då ska vi hitta en genväg på södra sidan så att vi slipper den långa omvägen runt den trista bilskrotfirman. Det finns en sådan väg, det är jag övertygad om. Då tror jag att vi hinner runt hela sjön.