Vandring 5/2008: 12 mars, Hököpinge - Tygelsjö - Vellinge. 13 st. 11 km.

I dag åkte vi med buss 182 till Vellinge där vi bytte till buss 150 och steg av i Hököpinge vid Snickarevägen. Vi gick in i bostadsområdet och fram till cykelvägen som leder till det forna sockerbruket. Betkampanjen och sockertillverkningen pågick här under cirka åttio år. Flera pampiga villor vittnar om svunna storhetsdagar. Villorna är fint underhållna. På den stora gulputsade villan står årtalet 1908, den är alltså 100 år gammal. Disponentvillan i tegel är daterad 1891. Bruksparken är ett bostadsområde som ser mycket spännande ut. Det har ännu inte byggts färdigt. Många nya hus planeras. Det vackra teglet i byggnaderna vid Bruksparken, både gamla och nya hus, präglar hela samhället.

Vi stod länge och betraktade råkkolonin vid godisfabriken samt det tomma bostadshuset, tomt antagligen till följd av skränandet. Jag skulle själv inte stå ut med det.

Sedan tog vi in på en väg som gick till vandrarhemmet och godisfabriken Scandi Candy. Där fick vi veta att godiset exporteras bl.a. till Dubai. Godiset innehåller inte gelatin, som ju är en grisprodukt. Det går inte för sig i muslimska länder, det förstår man. Men vad är det som gör detta godis geléaktigt? Jo, det är majsstärkelse, fast det är svårare att använda och tar mycket längre tid att torka. Deras hemsida med öppettider är http://www.scandicandy.se.

Vandrarhemmet tillhör organisationen SVIF. www.svif.se. Öppet året runt. SVIF är ett välkommet komplement till STF, Svenska Turistföreningen.

Därefter fortsatte vi på den smala traktorvägen till Tygelsjö.

Där finns förutom Björns café en ICA-butik och säkert mycket mer. Byn ligger inklämd mellan motorvägen och en landsväg, Glostorpsvägen, men tycks tillåtas växa västerut. Det såg vi förra gången vi var ute. Åtskilliga villor byggs väster om Tygelsjövägen.

I hård vind och nederbörd med hagelinslag gick vi under E6:an i en viadukt och kom fram till vägen som leder till Hököpinge kyrkby. Regnkläderna togs på under gång. Deltagarna är skickliga på detta nu. Endast Birgitta hade besvär med en lånad vit regncape. Hon såg stundom ut som en vandrande vålnad.

I dag gjorde vi åter en “gränsvandring”. Vi passerade kommungränsen till Malmö hela två gånger. En nyhuggen gränssten står vackert belägen nära kyrkbyn.

Inne i kyrkbyn vek vi in på Lilleväg som är en rest av den gamla landsvägen till Lund. Vid nummer 7 stod en mottagningskommitté med Solens mat, vindruvor och äpplen på ett fat på ett runt bord, Bo Hagström och Maria Stålnacke. De ställde villigt och generöst upp för att överraska vandrarna. Vi hade en stunds trivsamt samtal, därpå erbjöds vi att dricka vårt medhavda kaffe i deras trädgård i lä för den skarpa vinden. Solens musik strömmade ut från skivspelaren genom den öppna dörren. Ja, det var verkligen kontrasternas dag. Sol och hagel.

Vid det stora korset nära kyrkan strålar hela fem vägar samman. Hököpinge är en historisk knutpunkt, som vi nu lägger till våra upplevelser. Här såg vi också huset där konstnären Axel Ebbe bodde. Hököpinge byalag har en fin hemsida, http://www.hokopingebyalag.se, där det finns mycket att läsa om Ebbe och åtskilligt annat.

Vägen till Södra Åkarp tog oss förbi flera ättehögar. Från den ena kan man se 20 kyrkor. Irene, som bott här i 10 år, kunde trakten på sina fem fingrar. Hon visade oss ett stort valnötsträd och presenterade oss för dess ägare. Spannvis med valnötter skördas här varje år.

Södra Åkarps vita kyrka syns vida över slätten. Den är en omtyckt bröllops- och dopkyrka. Rakt framför oss låg snart en stor hästgård. Den är en del av hästgymnasiet i Vellinge, fick vi veta. Två hundar skällde på oss men några hundvana deltagare gav dem en kärleksfull behandling och fick vänner för livet. Hundarna ville knappt ta farväl av oss.

Vellinges villasamhälle låg nu rakt framför oss. På ett grönområde som nyligen rensats från ris stack det upp blåa blommor. Tro't eller ej, men det var blåsippor! Vi gladde oss också åt hasselns hängen, magnolians jätteknoppar och askens blomknoppar med den typiska Aska Svartknoppen längst ut. Vi var ganska trötta alla 13, men nu var vi framme vid buss 100 vid Vellinge Ängar. Min stegräknare stod på 11 km. Det är med mina ben hela 18.300 steg.