Vandring 3/2008: 13 februari, Möllevandring Håslöv. 15 st. 14 km.

I onsdags samlades vi vid Sandeplanskolan kl 8.30. Vi gick till Stora Hammars mölla. Snart skulle vi komma till en annan mölla, så dagens vandring kan vi kalla "möllevandringen".

Stora Hammars kvarn är en ståtlig holländare som fick en rejäl restaurering för cirka femton år sedan. Nu står den där med nybyggda vingar och syns vida omkring. En holländare är en mölla där den översta delen, hättan, vrids efter vinden. En stubbamölla är byggd kring en stubbe och hela kvarnen vrids för att fånga vinden. En sådan kvarn skulle vi snart få tillfälle att klättra upp i.

Vi gick mot öster på Ängdalavägen och passerade bebyggelsen vid just Holländarevägen på höger hand. Idag var det en månad tidigare än fjorårets vandring i samma riktning. Hasseln som då blommade och prunkade med långa hängen stod nu tyst och anonym och avvaktade mars månads ankomst. Fast vi såg ändå långa hängen på träd längs en å, träd med kottar. Det var alar! Hanhängena anlades redan i somras. De violettskimrande knopparna kunde vi inte se över ån, de som gett alen sagonamnet Violetta Al. Ån kom vi till först mot slutet av vandringen. Vi gick över den gamla vägen som går till Kämpinge, kom till en grusväg med nyhamlade pilar. Grenarna glänste i gult. Gulpil kanske? Nej, men vi tror att unga pilar kan ha gul bark. Vi stiftade även bekantskap med Aska Svart, askens svarta knoppar.

Vi korsade vägen som går till Räng och kom till Fridhems gård. Förra året vajade den sydafrikanska flaggan i flaggstången. En dag i somras cyklade jag förbi och hälsade på. Mannen på gården, Anders Paulsson, berättade om planerna för verksamheten på gården för honom och fästmön från ... ja just det, Sydafrika. När vi i dag gick förbi igen och såg Anders Paulsson på gårdsplanen vågade vi oss fram allihop. Han bjöd in oss för att visa oss hur långt de kommit. Gården ska bli ett centrum för konst, sydafrikanska viner, god mat, SPA, AGA-spis, kockar som showartister m.m. Vi blev alla mycket intresserade och utlovade nya besök. 

Nu var den skånska flaggan hissad. Skåne är fantastiskt, tycker vi förstås. Vi gick vidare och kom fram till Håslövs kvarn, stubbamöllan. De som var med förra gången misstänkte att det dolde sig en överraskning därinne, liksom förra året. Mycket riktigt, där tittade Raija och Ann-Sofie fram, vandringsoförmögna denna gången. "Här bor vi, välkomna in!" I möllans innandöme stod flaskor och glas uppdukade.  Här skulle firas! 50, inte år utan gånger som det vandrats i Äventyrsgruppen. Vi fick även besök av Lennart, mölleguiden, som gav oss intressanta inblickar i möllans historia.

Han berättade också om Norra Håslövs by, som är en radby, vilken fortfarande kan beskådas. Det gjorde vi snart. Vi tog oss vidare förbi den gamla byaskolan, som åter tagits i bruk. Barnen vinkade till oss. Ut på landet igen bar färden. Vi skrämde upp en flock rådjur som sprang iväg över fältet. Nu hade de flesta åter fått upp värmen och ville fika. En kulle med utsikt över en damm med en liten ö utgjorde en idealisk plats för kaffe och smörgåsar. Det var bara det att (som vanligt) tiden gick och ... vi missade bussen med fem minuter. Det löste sig emellertid ändå. Lift för somliga och apostlahästarna för de andra, så var vi åter vid Sandeplanskolan där bilar och cyklar väntade.