Vandring 19/2008: 3 december, Måkläppen. 13 st. 9 km.

Decembervandringen har blivit tradition. Den sista vandringen för terminen har hittills gått ut på Måkläppen, i år för fjärde gången. Det är december och vinter, men vi hoppas alltid på sol och värme. I dag var det inte så bra väderleksutsikter, men det blev bra i alla fall. Mellan två utbrott av slud (danska för blötsnö) lyckades vi göra vår vandring. Varför allt detta prat om vädret? Är det så konstigt? När alla andra sitter inne och förfasar sig över regn och rusk ger vi oss ut. Det är inte alls så illa som det ser ut inifrån stugvärmen. Vi kan uttrycka det som man gör i den aktuella filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen"!

Det var ljust och inte så mycket motvind när vi gick ut på "ön" som numera sitter fastklistrad på Falsterbohalvön. Det dröjer mycket länge innan vi blir varse att vi nu är ute på naturskyddat område. Skylten står stor och gul på sandbanken. Vi går och går tills vi ser sälarna som kastar sig i det kalla vattnet. Är de verkligen intresserade av oss? Vi sätter oss vid strandkanten och öppnar våra termosar. Jo då. Där dyker de upp, en efter en.

Det är sand och hav, vågor och tång. Sjömärket är borta. Vi ser heller inga spår av det vackra vraket. I fjärran skymtar några buskar. Vi beslutar oss för att gå dit och vända tillbaka där ön gör en sväng. In mot land ser vi fyren och Falsterbohus. Perspektivet gör att allt känns som om de ligger åt fel håll. Vi har gått runt i en halvcirkel nämligen.

Efter mycket dividerande vänder vi tillbaka och har nu vinden i ryggen. Det är en smula riskabelt att gå så här länge och inte ha full vetskap om havets krafter. Blir det högvatten snart? Hur högt ligger sandbankarna över vattenytan? Inte så många decimeter. Det kan skifta mycket snabbt. Spännande och farligt är det faktiskt.

Vi började gå klockan 9 och vid 12-snåret ser vi åter de pittoreska mångfärgade badhytterna i fjärran. Vi önskar varandra en god julhelg och skiljs med många kramar. Tack för i år! Vi ses åter den 14 januari.