Vandring 17/2008: 5 november, Strandbaden - Skanör. 21 st. 7 km.

På morgonen den 5 november var det alldeles lugnt och stilla, trädtopparna rörde sig inte. Temperaturen var generös för november. Det var med andra ord idealiskt vandringsväder. Vi åkte med 100-bussen till Strandbaden i Falsterbo. Vi räknade in skaran. 21 st! Där hälsade vi vår inbjudna vandringsledare och en ny gästvandrare extra välkomna. Vi gick i september från Strandbaden till Skanör och hade nu för avsikt att gå samma tur men på andra stigar. Är det möjligt? Ja, det visade sig att nästan allt var nytt för oss. Ja, inte för alla, de som är hemmastadda i Skanör och Falsterbo springer och promenerar förstås här titt som tätt, men vi andra...

Vi betraktade det fridlysta päronträdet på nytt. Ingen som beträdde området förra gången hade känt sig förhäxad utan bara stimulerad av magin kring det förtrollade trädet. Så vek vi in i björkskogen och kom till hästområdet, som är den stora scenen, där Falsterbo Horse Show exponeras i juli varje år. Det är ett stort område som antagligen ligger och sover resten av året. Det var en märklig syn. Jättestora övergivna läktare och stora gräsytor i denna tättbefolkade kommundel med höga kvadratmeterpriser. Ja, vi gladdes faktisk åt att så är fallet. En lunga är det.

En stor, hög tångvall markerar gränsen mellan Falsterbos och Skanörs församlingar. Andra tångvallar vi sett har indikerat ett skydd för hav eller kreatur, men denna gång kändes det inte så. Denna tångvall är en tydlig gränsmarkering.

Den kringliggande skogen är en urskog, som fritt får växa och förfalla. Det finns stormfällda träd och risig granskog om vartannat. En järnek har självsåtts av en bajsande fågel och är ett fint exempel på naturens mångfald. Vi lotsades på okända stigar till en ljungbevuxen glänta, där vi rastade, alldeles för tidigt enligt de flesta. Bättre att förekomma än förekommas, tyckte jag denna gång.

Vi gick vidare och kom upp på banvallen där en gång tågen gått fram mellan Vellinge och Falsterbo. Det sista tåget gick den 23 augusti 1971. Järnvägstrafiken har en intressant historia. En vandring i framtiden ska vi förlägga till järnvägsbanken från Höllviken till Falsterbo. Då berättar vi denna historia.

Vi kom till Skanörs skola. De lekfulla deltagarna kunde inte motstå frestelsen att åka linbanan på lekplatsen. Vi är i sanning en äventyrsgrupp!! En sådan utmaning kan väl ingen motstå.

På Skanörs vång ska byggas flera hundra bostäder. Det är mycket vått här, så vattnet måste stävjas på olika sätt först. Det blir säkert ett fint bostadsområde om man lyckas med det.

Vi gick över Bredeväg eller Ättebäcken, som den också kallas. Här kunde förr mindre båtar och pråmar dragas från Höllviken (med tonvikt på viken) ända in i Skanörs mitt, lastade med varor från de större fartyg som ankrat upp i viken. Bredeväg är nu ett naturskönt område som åtnjuter naturskydd.

Vid Skanörs nya begravningsplats, S:t Olofs kyrkogård, stannade vi en stund och betraktade de fina gravstenarna med kända och okända namn. Endast urnor tillåts här. Så gick färden vidare längs Skanörs kyrkas mur vilken gränsar till slottsruinen. Ängarna stod under vatten och vi valde att gå på Kärleksstigen till möllan. Det är en stubbamölla, konstaterade vi återigen. Det är inte så lätt att veta om man inte läser på skylten, sa Anita och läste på skylten.

På Västergatan gapade stora hål i marken. Man grävde upp döende almar och planterade oxel. "Vi planterar numera endast oxel!" sade trädplanteraren. Almen är dödsdömd. Nu väntar andra träd på att få sjukdomar. Det är ett tråkigt öde. Hoppas att man kan stävja angreppen i framtiden.

Vid Skanörs centrum såg vi det nästan tomma Bäckatorget. Systembolaget är borta. Swedbank har flyttat ut, torghandeln finns inte mer, kaféet är till salu. Hallå, skanörsbor, handla i ert centrum, annars mister ni det definitivt.