Vandring 7/2007: 25 april, Dalaro – Perstorp – N Håslöv – Kungstorp. 16 deltagare. 10 km.

Vi var 16 vandrare som steg av bussen vid busshållplatsen Dalaro söder om Vellinge. Bussen gick kl 8.43 från Höllviken. Vi vek in på vägen som ledde till Eknes blomsterodlingar. Där väntade man på oss för jag hade bett om ett studiebesök.

Det var många sommarblommor som stod på tillväxt i de två växthusen som vi visades runt i, pelargoner och jag vet inte allt. Man hade medvetet senarelagt blomningen för att inte inkräkta på de tidiga vårblommorna, penséer mm. Ja, vi fick inblick i ett passionerat pars mångåriga verksamhet i mer än 40 år! Pileplantor stod med utväxta rötter i spannar för utplantering. En ny pileallé kommer snart att se dagens ljus.

Vi såg snart flera alléer. Det var inte bara pil utan poppel också. Det ser onekligen vackert ut med dessa planteringar i långa rader som åtminstone för fotografer (som jag) bildar en vacker linje i landskapet.

Vägen gick slingrande allt närmare en larmande bilväg. Det var väg 100. Det fanns påpassligt en tunnel under den. Rapsen lyste gul vart vi än såg. Under väg 100 gick vi ner i djupet och hade rapsen över oss. Det var ganska mäktigt!

Väl uppe ur avgrunden såg vi en vägskylt som visade riktningen till Moskva och London, 1489 resp. 989 km. Det var betydligt längre dit än till Åkes hög. Dit var det bara 220 meter.

Längs nya rapsfält kom vi så småningom till en trafikerad väg. Det var E6:an igen!!! Som vi hade passerat flera gånger på sistone. Som genom ett trollslag var alla långtradare borta och vi gick över som Moses gick över Röda Havet. Inga problem nånstans.

Vi letade oss fram på nya grusade vägar. Vid Erikslunds gård fick vi runda ladugården för att inte gå för nära boningshuset. Där såg vi sensationellt två stycken exotiska platanträd. Vilka motiv hade man att en gång plantera dessa så långt ifrån alla beundrande blickar?

Vi hittade den traktorväg som fanns på kartan. Tack för pålitlig markering! Vi hörde nu ett sus från vänster. Några såg suset i form av en stor råbock. Den hade legat i rapsfälten och blivit skrämd av oss. Den sprang över vägen endast 10 meter framför oss. Vi hann inte ens bli rädda. Rädd? Ja, det kunde man faktiskt bli. Den var mycket välväxt med stora horn. Kameran var tyvärr inte beredd.

Vid Perstorp hittade vi en äng som var en perfekt rastplats. Solen sken och värmde gott. Fram kom termosar och smörgåspaket. Nu fann vi att den utmätta tiden hade gått snabbare än vi, så vi satte fart mot N Håslöv. Det blev en ny passage av E6:an, som inte heller denna gång vållade några problem. Man måste dock konstatera ett faktum att denna trafikerade väg delar landskapet i två delar som ibland kan kännas helt åtskilda från varandra. Vi har flera gånger korsat vattendelaren till fots. Det är inte alldeles riskfritt.

Raija berättade att hon under en tid hade arbetat på den lilla skolan i N Håslöv. Barn i Höllviken hade bussats dit. Det var en lycklig tid.

I Håslöv hade vi att välja mellan två vägar, den ena ca 2 km längre än den andra. Vi valde den kortare och marscherade i rask takt till busshållplatsen i Kungstorp. Dit anlände vi i god tid i "spridda skurar" och kunde återvända till Höllviken med bussen som avgått från Vellinge kl 12.00. Både den kortare och den längre vägen går nära motortrafikleden, väg nr 100 mellan Vellinge och Höllviken, genom ett naturskönt område. Rapsfälten, gårdarna och alléerna avlöser varandra.

Vandringen var 10 km lång. Vi tog god tid på oss. 3 timmar! Ändå tyckte jag inte att vi gick långsamt när vi väl var på väg. Det är pauserna som tar tid.