Vandringar 2007

Vandring 5/2007: 28 mars, Skanör – norra reveln – Skanör. 14 deltagare. 11 km.

I onsdags var vi 14 st som gick på buss 100 från Höllviken kl 9.16 och vidare längs vägen och steg av vid Stefan Löfvings väg i Skanör. Vi tog en traditionell titt på dinosaurien, som troget vaktar huset. På väg över Ättebäcken och Bredeväg letade vi efter nässlorna. Jodå, de stack redan upp ur marken. Ut och plocka, laga till och ät!

Vid Knägränden kom en fru Eva N ut för att prata med oss. Det var hennes hund (och man) som jag fotograferade förra gången vi var på reveln. Det blev en så fin bild av dem vid den blåa badhytten att jag skickade den till en fototävling med temat "Hemma". Nu fick Eva bilden av oss. Jag hade nämligen mött henne och hunden på promenad och känt igen hunden! Så var cirkeln sluten. Fast...bilden fick inget pris.

Vi tog vägen över slottsbacken och beundrade utsikten. Det var mycket vatten på ängarna. Den stora almen blev åter föremål för studier av knopparna. "Olika Alm" heter den i vår knoppbok. Ja, det var OK. Två olika knoppar har den helt klart.

Tre broar leder ut till Hovbacken och övergången till reveln. Den består av sand liksom Måkläppen. Likheten är slående, särskilt som reveln nu har växt förbi Knösen och sträcker sig åtminstone tre kilometer rakt norrut. Detta syns inte på vissa kartor. Där är den bara hälften så lång.

Vi travade på ända ut på toppen. Efter 1 april får man bara gå en bit ut på reveln på grund av fågelskyddet, så det var i grevens tid vi kom dit. Den 15 juli är det åter tillåtet att gå ut på toppen. Silhuetten av Öresundsbron var dold i ett dis.

Vi fann genast vraket som vi inspekterade första gången för ett och ett halvt år sedan. Det befann sig nu på en till synes annan plats halvt översandad. Det har blåst många vindar sedan sist och även rullat många böljor, så det ändrade läget kan ha flera orsaker. Reveln kan ha vuxit och ändrat läge. (Senare har jag fått veta att GPS-mätningar har utvisat att vraket flyttat sig 200 m både söderut och västerut.)

De uppstickande delarna av vraket kallas "spant". Vid vraket låg en lång stock som lämpade sig bra som sittplatser vid fikastunden.

Jag måste nämna några ord om vädret. Brukar jag inte det? Jo, i varje fall när vi har tur med det. Nu var turen extra stor. Det var varmt och soligt och nästan helt lugnt. Vi behövde inte sitta i skydd av den enda sanddyn som finns på reveln.

På återvägen var det likadant fast tvärtom. Vi såg de mångfärgade badhytterna, den fina gamla bebyggelsen i Skanör, den vita kyrkan, hamnen och Flommen. Ja, det är väldigt fint alltihop.

Framme i Skanörs centrum fann vi att tiden räckte till för att gå till nästa hållplats som heter Nyvångsvägen. Då hade vi tillryggalagt 11 km. Klockan var 13.05.

Bilder 5

Tillbaka