Vandring 3/2007: 14 februari, Ljunghusen runt. Vi börjar och slutar vid Elvabovägens hållplats. 17 deltagare. 9 km.

Denna onsdag träffades vi vid Elvabovägens busshållplats kl 9.30. Vi var 17 st. När ett rekord ska slås ska det vara med besked. Anita är vår senaste gästvandrare. Så kallas man tills man flitigt gått med fem gånger.

Vi gick till kanalen och längs Västra Kanalvägen ner till Östersjön. Halvvägs stannade vi och tog del av den samlade kunskapen om kanalens tillkomst. Jag sammanfattar här några fakta. Då har jag också tagit föreningen Callunas fantastiska skrifter till hjälp. Ett av numren behandlar kanalbygget. Om ni själva vill läsa numret finns det på http://www.calluna.nu/start.asp och klicka vidare till Medlemsblad. Välj nr 1. Det är det första numret av sammanlagt 27 som f.n. finns på nätet. Mycket av läsningen har vi redan tagit del av i praktiken. Jag uppmanar de intresserade att gå med i föreningen. 

Kanalen grävdes och iordningställdes rekordsnabbt. Det var nödvändigt för att fartygstrafiken mellan skånska hamnar skulle kunna upprätthållas under kriget. Tyska minor lades ut så nära kusten att man inte kunde segla innanför dem i det grunda vattnet. På lite mer än 20 månader hade man fällt träden, grävt kanalen och gjutit kanterna. Läs hela den intressanta artikeln!

Vi talade även om sanatoriet som låg där kanalen byggdes och som fick rivas. Läkarvillan låg länge kvar men är nu också riven. Från sanatoriet gick en smalspårig järnväg till stranden. Läs mer om denna på http://www.calluna.nu/start.asp och klicka vidare till Medlemsblad. Välj nr 2.

Vid det nybyggda handikappbadet stannade vi och samtalade en stund om vilka svårigheter en handikappad person har för att komma ner i det sköna badet. Vilken lättnad det är att det nu finns sådana möjligheter.

Gruppens ledare ville att vi skulle fika vid den närliggande rosa badhytten men blev bryskt nerröstad. Det var bra för en stund senare låg det fyra vackra vita badhytter på rad. Vi kallade dem strax för Orientexpressen och tog plats i de olika "kupéerna" och beställde in espresso med småvarmt. Den ena badhytten tillhörde en av vandrarna så det var fritt fram. Raija framförde sin hyllning till vandringsgruppens strapatser i form av ett kåserande poem. Som kan läsas här.

Vid golfbanan blev det en ny paus. Buskar i all ära, men toaletter är ändå bäst. Vet ni att golfspelare har med sig egna mattor att lägga bollen på? Små kvadrater med konstgräs. Förhindrar gropar i gräset vid felträffar enligt uppgift.

I kanten mellan villorna och golfbanan gick vi nu norrut. Vid staketet till Skanörs Ljung var det ett mindre innanhav, som vi inte kunde forcera. Vi tog försiktigt en genväg över en villatomt och kom ut på Duvstråket. Med stort intresse studerade vi den i vissa fall avancerade arkitekturen. Parallellt med Falsterbovägen gick vi på den kända lilla stigen förbi Sveriges största privatägda rhododendron inne på familjen Ljungs tomt, som vi redan beundrat i augusti 2006. Vi måste komma ihåg att förlägga en vårvandring hit. Blomningen lär vara överväldigande.

Vid Elvabovägen var cirkeln sluten. Skanörsborna gick till Skanör (!), latmaskarna tog bussen till Höllviken, de andra gick åt olika håll. Ingers stegräknare visade att vi gått 9 km. På tre timmar hinner man både gå långt, fika och forska i bygdens historia! Tack för denna gång!