Vandring 16/2007: 5 december, Måkläppen. 13 st. 9 km.

Det som imponerade mest på oss i dag var alla sälarna. Vi tittade efter dem när vi gick ut på den första reveln. Inga sälar i sikte. Vi gick över till den andra så fort tillfälle gavs. Då såg vi över vattnet till den tredje reveln att något rörde sig. Liksom förra året kokte vattnet av sälar! De hade legat på reveln och kastat sig i vattnet när vi kom. De simmade halvvägs över vattnet som skiljde oss åt. Där höll de sig länge, lika länge som vår fikastund varade. Många sälar var kvar på reveln.

En ensam säl följde oss på hemvägen på havssidan av Måkläppen. Den var mycket stor. Den simmade och dök jämte oss ända tills vi kom i jämnhöjd med fyren. Då försvann den. Jag fotograferade den och alla de andra sälarna. Tyvärr är min kamera inte god nog att ta sådana bilder på fri hand. De blev inte riktigt skarpa.

"Så här såg det inte ut här förra gången jag var här. Allt är förändrat!" utbrast Monica. Vi kunde alla hålla med. Inget var sig likt efter ett år. Sandbankarna hade brett ut sig på ett helt annat sätt. När vi kom ut på det som vi trodde var toppen, såg vi att sandrevlarna fortsatte mycket längre ut. Tänk om vi haft tid att finna slutet! Eller att följa den reveln som böjde sig in mot Nabben och se om vi kunnat ta oss över till torra land den vägen. Nej vi hade inget annat att göra än att gå tillbaka samma väg som vi kommit.

Vi kom med bilar till Flommens parkeringsplats kl 9.00. Vi var åter vid bilarna kl 12.15. Då hade vi gått 9 km och ca 15.000 steg.

Vinden var sydlig eller sydvästlig, ca 10 m/sek. 7 grader i luften. Det kom lite stänk mot oss i den första motvinden. På hemvägen gick det lätt att gå med vinden i ryggen. Alla var välklädda med varma skor och kläder i fyra lager, åtta av damerna i röda kläder som jultomtar.