Vandring 15/2007: 21 november, Hagarondellen – Skanörs Ljung – Falsterbo. 14 st. 6,2 km.

Det var många färgglada vandrare som steg av bussen vid Hagarondellen i Skanör. Där väntade två skanörare på oss. Så var skaran fulltalig, 14 st. I själva rondellen var arbetet i full gång med att montera den ståtliga julbelysningen. Det gav oss en försmak på det som komma skulle. Hoppas att man inte tänder den förrän till advent. Vi orkar inte hålla julmyskänslan vid liv alltför lång tid i förväg.

Vi korsade två körbanor, blott den ena hade övergångsställe. Men vi har vanan inne att ge oss ut i trafiken. Staketet till Skanörs Ljung utgjorde inga problem för oss. Det var inte högt och vi hjälpte varandra att sätta fötterna på rätt plats. Vinden kom från sydost och kändes ganska skön. Det var friskt och klart.

Nu var vi framme vid bron som leder över vattendraget. En del av bäcken var rensad på sjöväxter och vattnet rann ganska snabbt, fast åt fel håll, tyckte vi. Då fick vi syn på dem ... ringarna i ljungen, 2 st. Jag själv har sett en på en annan del av Skanörs Ljung och fick fenomenet förklarat för mig. Jag ska försöka återge förklaringen. "Det är avrinningsdiken till torvhögar. Torven låg troligen två år och torkade innan den togs hem som bränsle." (Jan-Åke Hillarps svar.)

Alla 14 klättrade upp i det nybyggda utkikstornet, där vi fick plats alla 14. Sedan gick vi längs den orensade bäcken ner till lagunen vid Ängsnäset. Där fanns en stätta över staketet. Medan alla stod i kö för att klättra över, öppnade jag grinden strax bredvid, gick igenom och stängde den efter mig. "Warum soll mann es einfach machen wenn mann es so schön komplizieren kann?", var det någon som sa.

Vi såg först inte till några Highland Cattle-kor. På sätt och vis var detta synd, för de är så söta när de kommer fram och tittar på en under lugg. Men hornen är spetsiga och djurens storlek avskräcker. Vi såg dem senare på stort avstånd. När de fick syn på oss kom de snabbt närmare. Då var vi redan på säkra sidan av staketet. Här fanns en likaledes nybyggd "plattform", som man kan komma till med bil med personer som kanske är rullstolsburna eller bara gamla. Det finns en ramp som man kan ta sig rullande uppför (fast jag tror att vi gick) och komma upp på plattformen, som är försedd med bänkar och bord. Den passade mycket bra för oss just då, för det var dags för fikastunden.

När vi gått en bit till berättade Barbro att detta var hennes favoritplats under Falsterbo Horse Show. Här är en av skådeplatserna för terrängloppet. Hästekipaget hoppar över några björkstockar, springer ut i vattnet och tar sig i lyckliga fall upp på andra sidan. Det är de andra "fallen" som åskådarna gläder sig mest åt.

När vi stannade till vid fiskebodarna, fick vi oss några fiskeritermer till livs. Där låg gamla båtar och ålasumpar. En "sump" är en stor, tjärad, hålförsedd låda, som man förvarade den nyfångade fisken i, tills "kvassen" kom och hämtade den. En kvass är en större fiskebåt med inbyggd sump.

Mellan Strandbadsvägen och stranden ligger en märklig bebyggelse. Den finns beskriven i boken Alla skulle till Falsterbo. Den handlar om några malmöbor som ville bo vid havet på sommaren. Mycket intressant läsning!

Snart gick vi vidare genom Falsterbo Stadspark. Den är spännande med många träd i underliga formationer. Vi kom fram till kyrkan "från baksidan". Kyrkan renoveras nu och många blivande bröllopspar får välja en annan kyrka till sommarens vigslar.

Då förstod vi att vi kanske inte skulle hinna med bussen kl 12. Folk började springa genvägen genom skogen. Falsterbos nestor visade oss vägen. Han undrade nog...! Förste man hann dit. Segade vid incheckningen, en duo, please. Den ena efter den andra kom fram och till slut var vi alla ombord. Varför alltid denna dramatik med bussar??? Jag avläste min stegräknare som för en gångs skull tycktes ha mätt rätt. 10.330 steg och 6,2 km. Det är kanske inte så långt som vi tyckte, men vi får ta i beaktande att vi denna gång gjort ovanligt många stopp vid alla intressanta platser. Avståndet stämmer helt med kontrollmätningen på kartan.