Vandring 14/2007: 24 oktober, Höllviken – Lilla Hammarsnäs – Höllviken. 15 deltagare. 9,5 km.

I onsdags var vi 14 vandrare som samlades vid busstationen i Höllviken C. Klockan var 8.15.

Vi började gå ut mot stranden i Höl. Höl eller Höll är namnet på bukten för fiskarena, fiskarenas benämning på själva viken eller numera Höllviken. Det blev också namnet på samhället. Namnbytet till Höllviksnäs år 1943 föranleddes av risken för förväxling med Hällevik i Blekinge. När postnummerreformen infördes 12 maj 1968 fanns inte längre anledning att behålla namnet Höllviksnäs, som var en ohistorisk konstruktion. Snart bytte man tillbaka till "Höllviken". Vet nån när?

Vi stannade till vid statyn på stranden vid väg 100. Den är gjord av konstnären Peter Mandl år 1996 och föreställer en kvinna. Namnet är Kassandra. "Kassandra kämpar i motvind, hon fick aldrig folk att lyssna på de väsentligheter hon ville tvinga dem att höra".

Nu klev vi in i Halörs fritidsfiskareföreningsby. Alla husen är svartmålade med blåa knutar. Husen har namn som Sneseglargränd och kv 37:a Bäsk. Husen fick Vellinge kommuns stadsbildspris 1993. Fiskargubbarna hade förmiddagsmöte och bjöd oss stiga på. Om man ville ha kaffe fick man ha egen mugg och hänga den odiskad på en krok bland många andra muggar i skiftande modeller. Här fanns det herrmuggar minsann!

Ner till stranden igen och ut i bushen som växer längs med. Den utgjorde inga problem för oss. Snart var vi framme vid Friluftsfrämjandets hus och konstaterade att dess flagga var mycket sliten. Den är väl använd! Kul, för det är där jag lärt mig att bli seniormulle! Vi stannade till vid de små stugorna som hyrs ut av Fotevikens vikingaby. Många såg här lösningen på logiproblem sommartid när vännerna står på kö för att hälsa på. Ut i Foteviken med dem. På 10 kvm! Med en vidunderlig utsikt.

Vi korsade Vikingabyn. Det får man när det inte är öppet, för då är det stängt för sådana som vi! Öppet mot betalning förstås. Tornet som var under byggnad förra gången vi gick för två år sedan stod där nu, högt och pampigt, som ett sjömärke i den historiska bukten. Vi klättrade upp på en kulle för att ta oss över "till andra sidan". Jag ropade ideligen att alla skulle vara försiktiga. Ett felsteg och något ben kunde brytas.

En ny djungel av högt gräs återstod innan vi var framme vid den lilla svarta båtstugan, vackert belägen vid strandkanten, med vita knutar och grön dörr. Några båtar låg uppochner, prydligt vinterförvarade.

Landsvägen bar nu av ut mot reservatet Lilla Hammarsnäs (och Näsholmarna). Det är ett av Skånes mest värdefulla naturområden. Det är fågellivet som skyddas. Beträdnadsförbud råder mellan 15 april och 15 juli. Överträdelse straffas med böter! Men nu var det den 24 oktober och fritt fram. Vi hittade ett bord och en trappa att fika vid. Vidare ut mot spetsen av näset hoppade vi vigt över trappan och nu blev det blött. Vid stranden var det lite mindre blött. Fast efter en stund stoppades vi av taggtråd och nu tyckte vi att vi fått nog. Zurück!

Vissa hade bråttom tillbaka och missade det trevliga samtalet med grönsakshandlerskan som berättade för oss om vilka grönsaker som fortfarande växte på fältet. Vi frågade när hennes affär var öppen. "Alltid!", svarade hon. Det är bara att ta vad man vill ha och lämna pengar i boxen. Trevligt!

Samma väg tillbaka och så var resan slut. Klockan var nästan 12. 9,5 km hade vi gått.