Vandring 9/2006: 24 maj, Trelleborg – Dalköpinge ängar – Gislöv. 14 st. 8 km.

När vi steg av möttes vi av pressen i form av Carl, praktikant på Trelleborgs Allehanda. Han bad att få gå med oss en bit. Vi gick genom Stadsparken, Ann-Sofie och jag mindes sälen Isak, som matades varje dag av polis Nilsson. Vi barn gladdes åt de stunderna. Jag citerar nedan Trelleborgs hemsida. (Isak måtte ha blivit gammal, för mina minnen är från 50-talet.)

Säg Isak och de äldre trelleborgarna förknippar direkt namnet med sälen i Stadsparken. Den 27 april 1931 gjorde sälungen Isak sin entré i Stadsparken. Sälkuten hade fångats in vid Östra Torp, och nu fick han ett nytt hem i en av dammarna i parken. Det dröjde inte lång tid innan det blev stor folksamling för att titta på den nya parkinnevånaren.

Nog finns det ännu en hel del trelleborgare som minns hur gamle polis Nilsson, Fredrik Waldemar Nilsson, om vintrarna kom bärande på stora påsar. Han var på väg ned till hamnen för att förse de alltid hungriga måsarna med bröd från stadens bagerier. Men redan vid "bankahörnan" kom måsarna flaxande och skränande emot honom. Det var inte alla invånare som uppskattade hans barmhärtighet. Lika vänligt sinnad var han dock inte mot människor och många är historierna om hur smågrabbarna gäckade honom med diverse spratt.

På Nygatan såg vi allén av nyutslagna ginkgoträd. Att det skulle vara ett barrträd möttes av misstro. Men så är det! Citat igen!

"Ett lövfällande barrträd som överlevt oförändrat i 250 miljoner år. Inhemsk i Kina men förekommer troligen inte längre vild. Ginkgo (ginkgo biloba) är Kinas heliga träd och kallas ibland ankfotsträd efter formen på bladen. Europas nordligaste ginkgoallé finns på Nygatan i Trelleborg."

På Östra Förstadsgatan sprang plötsligt en fotograf fram bakom bilarna. Han fotograferade oss framifrån och bakifrån. Varför han valde att publicera bilden tagen bakifrån kan vi inte förstå. Är det kanske vår bästa sida? Jag själv kan dock tycka att det ser ganska trevligt ut med ryggsäckarna. Artikeln var ganska sanningshaltig, förutom att Ingers efternamn blev Höll i förbifarten.

Genom tunneln under järnvägsspåren kom vi ut på Östra Stranden. Varken Ann-Sofie eller jag som gamla trelleborgare upptäckte denna idyll förrän på "gamla dar". Vi bodde båda på Väster och Trelleborg hade ju Sveriges längsta gata. "Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två", för att travestera ett poem av Rudyard Kipling.

Sen kom de fina villorna med strandrätt. Fast den rätten hindrade inte oss att följa stranden till Dalabadet. Där fann vi lä bakom ett buskage för fikapausen. Visst var blåsten ganska häftig, men den kom snett från sidan och solen värmde upp den. Vi såg embryot till den nya stora bryggan. Den ska bli klar i juni, så man får verkligen snabba sig.

Så kom den stora stunden då vi skulle möta röda orkidéer i tusental på Dalköpinge ängar. Jodå, de fanns där, men hade precis tittat fram ur jorden, så man fick gå nära och zooma kameran. En och annan hade vuxit sig stor, en av dem kan ni se på bifogade bild som Lena tagit. Hoppas att några av er har möjlighet att åka dit denna vecka eller nästa, för då blir upplevelsen säkert mycket större. Majnycklar är namnet.

Efter Gislövs hamn gick vi upp till vägen där vi fann busskuren. Det dröjde inte länge förrän bussen kom. Klockan var nu 12.25. Från Trelleborg tog vi buss 182 klockan 12.50. Jag skriver tiderna här så jag minns dem till en annan gång.

PS Lite mer Trelleborgshistoria från kommunens utmärkta hemsida:

"I en skrivelse till Trelleborgs stadsfullmäktige i oktober 1895 påtalades att det endast fanns en plantering i hela staden. Planerna på att anlägga en stadspark var nära knutna till behovet av ett nytt salutorg. Slutligen bestämdes att både torg och park skulle anläggas i stadens nordöstra del. Planteringsuppdraget gick till länsträdgårdsmästare B. Kjellson. Kostnaderna beräknades uppgå till 2 002 kronor och 35 öre. Drygt 6000 träd och buskplantor omfattades.

I maj 1896 stod parken färdig och gav trelleborgarna en välbehövlig grön oas i den framväxande industristaden. Stadsparken är en relativt liten park. Ytan uppgår till 27.000 m2.

Den 10 maj 1899 besökte Oscar II parken i samband med invigningen av kontinentaljärnvägen och planterade en kungsek. Eken har idag ersatts av en ny men en minnessten finns rest i parken till minne av händelsen. Stenen har två årtal inhuggna: 1896 då parken anlades och 1899 när kung Oscar II planterade trädet.

År 1912 uppfördes det 53 meter höga vattentornet i det nordöstra hörnet av Stortorget intill Stadsparken. Parken är rektangulär till formen och ger ett lummigt intryck. Bland träden finns det en hel del exotiska arter så som platan, Kentucky kaffeträd och vitt mullbärsträd från Kina.