Vandring 13/2006: 27 september, Södra Åkarps kyrka – Håslövs kyrka. 14 st. 9 km.

Vi träffades vid bussen i Höllviken och åkte med 182:an till Vellinge. Där väntade två stora taxibilar som tog oss alla 14 till Södra Åkarps kyrka. Kyrkvaktmästaren Christina Nihlén välkomnade oss in i kyrkan för en liten guidning. Kyrkan är stor och ljus och bygdens vigselkyrka framför andra. Med följd att den också har blivit en populär dopkyrka. Den har många vackra inredningsdetaljer. Altartavlan är från 1600-talet, medan kyrkan ombyggdes 1888. Den var tidigare den första stenkyrkan i Oxie härad och var från 1100-talet. Endast tornet sparades vid ombyggnaden.

Vi gick ut i solskenet och vandrade på grus och gräs och kom snart till ett ställe mittemellan två hål på en golfbana. Kunde det vara Vellinge golfbana? Vi hade med oss flera ivriga golfspelare men inte någon hördes nämna namnet. Kan det bero på att de var så engagerade i vandrandet att de förträngde golfbollen? Jag hoppas det.

Då ... kom regnet! Bara lite men det tilltog och höll sig ända till slutet av dagsturen. Ett av de få regn som vi råkat ut för. Vi kunde bara erinra oss ett tidigare. I väg igen till nya upptäckter. I en hage hade man hackat hundratals bildäck från Trelleborgs gummifabrik. Vi kunde bara gissa att det var en hästhage och att gummit var behagligt att galoppera på. Får jag bara tag på de ridande godsägarna igen har jag många frågor att ställa. Varför bildäck? Varför ligger almarna kvar? Vilken sort är de nya alléträden? Vilka överträdelser kan beivras?

I förmodligen Sveriges minsta naturreservat letade vi förgäves efter föremålet för reservatet, FLIKSTÅNDS! Vi trodde att vi fann den. Den skulle vara gul och fortfarande blomma, så den enda ört vi fann som var gul korades till flikstånds, men ... det visade sig vara fel! Floran sade mig vid hemkomsten att bladen skulle vara djupt flikiga. Vår blomma hade hela blad som visserligen var taggiga i kanten, men det var alltså inte rätt blomma. Vi får leta vidare nästa år.

Vi gick vidare till Håslövs kyrka som vi fick gå runt, titta in på kyrkogården, använda toaletterna mm, allt för att tiden skulle gå. Jag hade nämligen räknat fel på tiden. Det beklagar jag. Men de flesta tyckte att det var bättre med trettio minuter för tidigt än fem minuter för sent. I den lilla busskuren trängde vi ihop oss i regnkappor och paraply i väntan på nya stora taxibilar. Förvirringen var stor hos chaufförerna. Hur mycket skulle de ha betalt eller kanske inte alls? Den ena taxin fick vi betala men inte den andra. I Höllviken skildes vi åt. Sträckan blev ca 9 km.