Vandring 1/2006: 11 januari 2006, Skåre till Skegrie via Maglarp. 13 deltagare. 6,5 km.

I onsdags åkte vi buss 380 helt gratis till Skåre. Något fel på apparaten! 13 personer var vi i dag! Rekordmånga! Vi gick av vid Tivolihusen. Jag hörde att någon spekulerade över namnet. Det har nog sin förklaring. Varken karuseller eller spöktåg såg vi. Troligen kommer namnet från att en person med anknytning till tivolibranschen var bosatt i området. Denne man lär ha ägt en karusell som stod uppställd vid bostaden och gav upphov till namnet. Vi gick över en gårdsplan, i vårt tycke alldeles för nära bostadshuset för att kännas bra. Jag hade dock ringt familjen Reimer i förväg och berättat om vår grupp och fått OK.

Från en markväg med gräs i mittfåran klättrade vi ner i det stora grustaget som numera rymmer skytteklubben i Trelleborg med flera banor. Det bor backsvalor i slänterna, det vittnar de många hålen om. Kan någon förstå varför svalorna inte drunknar i bona? Det handlar om små och stora droppar som jag hört om i P1:s Naturmorgon.

Det har varit en vacker helgedom. Men de röda tegelväggarna börjar allt mer likna ruinhögar. Rasrisken är uppenbar. Kajorna har tagit över. Runt korsen på kyrkogården virvlar löv och hänger rikligt med spindelväv. Henning Mankells film Innan Frosten kunde väl knappast hitta en mer lämpad kusligt suggestiv miljö. Vi har inte råd att bevara, heter det. Och kyrkobesökandet minskar. Regeringsrätten har givit tillstånd att riva den 100 år gamla kyrkan. Och någon påtalar hurtfriskt på insändarsidan, att Gud inte enbart bor i kyrkor eller kapell.

I den något hårda medvinden gick vi sedan ner mot E6:an. Vi mötte en man som var väl förskansad bakom halsduken. Det var bra att vi valt rätt riktning för vandringen.

Kyrkvaktmästaren hade kört ända från bostaden i Skurup för vår skull, ställt i ordning ett bord med tretton stolar så att vi kunde fika i vapenhuset. (Jesus och lärjungarna var också tretton till antalet, skillnaden är att vi är kvinnor! Ev. finns det fler! Skillnader alltså.) Det var ett fint tillfälle att gå runt och studera interiören. Vi skrev in våra namn i gästboken och tackade för att vi fick komma in och värma oss.

Nu blev det bråttom! Fem minuter senare än jag tänkt började vi gå mot Skegrie. Bussen som skulle avgå klockan 11.15 från Stationsvägens hållplats skulle inte vänta på oss. Det behövde den inte heller. Vi kom fram till busskuren i samma stund som bussen svängde runt hörnet. Åter var det flera av oss som åkte gratis. Det var något som var fel igen. Nåja, Skånetrafiken har under 2005 kunnat öka sin omsättning med cirka 2.700 kr på grund av oss, så vi tog beskedet med gott samvete.

Dagens etapp var ca 6,5 km. Alldeles för kort för oss, tycker jag och flera med mig. Detta var dock enda chansen för oss att gå mellan Skåre och Skegrie och mellan två bussavgångar.