Vandring 9/2005: 5 oktober, Lilla Hammarsnäs. 10 deltagare. 9 km.

Vandring från Höllvikens centrum till Halörs fiskehoddor, Vikingabyn, Eskilstorpsholmarna och åter.

Vi vandrade direkt från busstorget i Höllviken ut på Lilla Hammars näs. Sedan gick vi genom Halörs fiskarby, där vi pratade med fritidsfiskarna och beundrade deras fångster. Vi tittade in i stugan Sneseglargränd nr 15 och någon av oss fick se huvud och stjärt av en svärdfisk som varit enkommafem meter lång och vägt över 100 kg. Den hade nyligen fångats vid kanalen.

Färden gick genom högt vått gräs och över diken till vikingabyn, vilken vi snabbt passerade. Träsnidaren hann vi dock säga några ord till. Anita ville inte brännas av nässlorna på de bara benen så hon hasade helt modigt ner knäbyxorna över vaderna till fotografens stora förtjusning. (Bilden är INTE med i bildspelet, endast i Anitas version.) Vi besteg vallarna och fick fin utsikt över den dimmiga bukten och Öresundsbron. Där samtalade vi med tre bastanta män som byggde ett utsiktstorn uppe på en kulle. Marviolen, kamomillen, vallmon och strandmalörten blommade skönt. En gammal skonert passerade påpassligt kanalen just när jag hade en fin kameravinkel.

Vandringen fortsatte längs stranden till de små idylliska fiskebodarna, där vi pratade med Lars-Erik Larsson (inte han med Pastoralsviten utan fritidsfiskaren), som kände igen flera av damerna av gammalt höllviksursprung. De nyfriserade hästarna i hagen kom nyfiket fram till oss. Ett hopfällbart bord (på en tomt!) kom att utgöra vårt fikabord. Vi var 10 stycken, så det var trångt.

Klockan var nu 12 och vi beslöt att fortsätta ut till naturreservatet på toppen av näset. Det är ett mycket vackert område bortom allfarvägarna. Utanför ligger Eskilstorpsholmarna med rikt fågelliv. Jag satte mig nästan i en koblaga, tog emot fallet med handen rakt i densamma till allas munterhet. Den enda sanna glädjen... En liten koloni av backsvalor hade gjort de karakteristiska hålen i en sandig backe.

Hemåt bar färden i betydligt raskare tempo. Vi hann kasta en blick på odlingslandskapet, där både majs och kål i vackra rader frodades. Någon framhöll att en sådan här vandring förhindrar uppkomsten av Alzheimers, i varje fall enligt dagens tidning. Det lär aldrig vara för sent att börja röra på sig.

Tillbaka genom omfattande nybebyggelse i Höllviken till bussen där vi skildes åt under glada betygelser att det varit en fin dag. Klockan var två och solen hade värmt oss sedan halvtolvtiden.