"Kyssande vind"

av Hjalmar Gullberg

Han kom som en vind 
Vad bryr sig en vind om förbud? 
Han kysste din kind 
han kysste allt blod till din hud 
Det borde ha stannat därvid: 
du var ju en annans, blott lånad 
en kväll i syrenernas tid 
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår. 
Vad fäster en vind 
sig vid om han får? 
På ögonen kysstes du blind. 
Du ville, förstås, ej alls 
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals 
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst 
det sista av motstånd som fanns. 
Din mun ligger tyst 
med halvöppna läppar mot hans. 
Det kommer en vind och går: 
och hela din världsbild rasar 
för en fläkt av syrenernas vår 
och gullregnens klasar.