Bevarad dikt där Hjalmar Gullberg diktar om

omständigheterna kring sitt ursprung

För att jag inte var som andra,
för att mitt hem inte var här,
kunde jag i min kvällsbön klandra
den gud som haver barnen kär.

Jag visste vad man inte visste
Jag visste förrän jag blev stor:
att jag om pappas säd gått miste
och mamma aldrig varit mor.

Någonting drog mig ut i kvällen,
lust efter vad och flykt från vad?
Hemlängtan till förbjudna ställen,
De andras fönster i en stad.

I gatljus utan rullgardiner
såg jag hur de förströdde sig
och greps av hat mot det som skiner
och hat mot dem som födde mig.

Jag smög mig upp i deras trappa
ett barnporträtt av husets värd.
Så rusade jag hem till pappa
Men teg om blodets tiggarfärd.

Än skyr jag hos mig anletsdragen,
för att jag inte deras fått
som gav mig från den första dagen
en kärlek som är utan mått.